Fortsatta prov och moddar !
Några bilder på nuvarande skicket.
 |
På rören blev det fyra anodsuppressorer av vanlig modell, har fungerat utan att brinna upp, däremot byttes materialet från flätad tråd till tunn flexibel kopparplåt. De fyra anodkylarna är hemsvarvade och har skruv för kopparplåten och låsning på anodpinnen.
Alla axlarna är nu av ett icke-ledande material för at få bort ev. RF inducerade strömmar som sprids ut i lådan med metallaxlar, nya två hemsvarvade axelkopplingar med insexskruvar
|
 |
Dessa rör har nu gett 110 Watt styck och blivit hårt körda men inget har hänt inuti rören eller ingen prestanda tappats - så här långt iaf.
Värme är ett problem speciellt i de tunna andopinnarna som blir galet varma enligt min IR termometer, så därför adderades kylmassa på pinnarna och sen en fläkt som kyler av. |
 |
T-200 toroiden har många uttag från alla prov med att hitta rätt induktans till omkopplaren.
En luftlindad spole räcker för 28 och 24MHz. Anoddrosseln har inte visat att den har några värmepunkter mellan 7 och 28MHz.
Disk nr2 på omkopplaren är inte använd ännu, det kommer sitta s.k padding kondensatorer där, dvs. en parallelkondensator över vridkondensator för de lägre frekvenserna.
|
Under radiobordet står mitt lilla labb-projekt som startades mest för att se hur mycket uteffekt man kan ta ut ur QQE06/40 x 2 - men även för att användas med en liten 10W station (Yaesu FT-7).
Man kan ju köpa ett färdigt transistorslutsteg, men på effektnivåer runt 250W så kostar dessa en hel del mer än vad detta surplus projekt kommer att göra.
Utgifterna har varit begränsade till alumniumplåt, zenerdioder, effektmotstånd och begagnad multipolig hane-hona chassikontakt för högre spänningar. Resten i slutsteget kommer från inköp på loppisar/auktioner och som hamnat i min junkbox under kategoring bra-att-ha.
Nätdelen är en gammal heatkit till en 100W rörburk som av tidigare ägare modifierats bort om all funktion - men transformatorer och lådan är nu i bruk.
Resultaten hittills:
Med 11W i driveffekt, så ger två
rör som maximalt 220W ut på 14MHz, med Va +950V, +Vg2 240V, -Vg1 -35V.
På övriga band är uteffekten nu runt 180W i nuvarande skick.
Här finns mer att hämta genom att finjustera spoluttag och addera pF där det behövs på bäde drivsidan och anodsidan
Noterat
är att ett av rören ger cirka 10W mer uteffekt än det andra röret även om dom har gemensam bias.
Flyttar man på röret till andra sockeln så följer de extra 10W med dit, rören är olika.
Skulle tro att separata biaskretsar för respektive rör gör att man kan justera för de individuella skillnaderna mellan olika rör, och kanske går det klämma ut 10W mer ur det andra röret också.
En rekapitulering av detta slutstegsprojekt :
Problemen och åtgärderna har varit många sedan starten av detta slutstegsprojektet
dvs. projektet har varit lyckat ;) !!!
och jag har vunnit kunskap och även kunnat återanvända en del surplus.
Det började med provdrift med ett rör, och en hel del fel uppdagades tidigt:
- självsvängningar pga. induktanser på gallren (fel sorts motstånd,drosslar ska inte användas)
- självsvängningar pga. bristande jord mellan rör C1, C2 och L (svampig tuning och återkoppling)
- värmeutvecklingen för stor vid max. uteffekt, en fläkt behövs
- anodpinnarnas anslutningskontakter byter färg av värme, kylproblem? fläkt behövs
Nästa steg var provdrift med två rör i parallelkoppling:
- nätdelen överbelastad, tappat Vg2
- katodmotstånd till jord orsakar ostabilitet och motstånden klarar inte effekten på maxuteffekt
- gemensam Ia idle reglering för båda rören är inte bra (ojämn belastning av rören)
- anodsuppressorerna påverkar starkt uteffekt eller självsvängandet (måste ha rätt supressorer)
- med 750V på anoden är uteffektn lite lägre än förväntat . inte lågt, men more is more ;) !
Ytterligare saker som hänt och åtgärdats är:
- Båda rören är i drift och uteffekten har nästa dubblerats
- anodspänningen är höjd till +950V under belastning
- nya katodmotstånd, 25W icke-induktiva 2x50ohm i serie ger 25ohm till jord och tål max effekt
- ny RF matning, ombyggt från 50ohms dump till 1:4 bredbandig impedanstransformator till nytt gallermotstånd, ger ett mer lättdrivet(?) slutsteg, dock viss kompensering för frekvens och anpassning har lagts till i form av en fast kondensator och en justerbar spole
- byggt om placeringen av C1, C2 L1 samt bandomkopplaren, nu med kortare jord & ledningsvägar mellan dessa och till rören, fortfarande finns en svag självsvängning på ett ställe när man gör "självsvängningstesten" vridandes igenom C1/C2 på alla band. Orsak inte lokaliserat, men kanske beror det på att metallaxlar går till frontpanelen.
- semirigid koax mellan C2 och koaxuttag samt jordad i den gemensamma jordpunkten
-
bytt omkopplare till Pi-kretsen till en med fler positioner, den har även en till
omkopplardisk som ska användas för att addera extra kapacitans på de lägsta
banden 7 och 3.6 MHz. ( Omkopplaren bör ha minst 6-lägen och två "wafers" om man ska klara av alla banden inkl. WARC)
Troligen kommer banden 28/24MHz, 21/18MHz samt 14/10Mhz att dela samma spoluttag, man justerar bara med C1/C2.
1.8Mhz är inte med i L1 i nuläget, behövs extra induktans för det samt en extra kondensator.
Lite kuriosa om nyttan av slutsteg:
Med detta lilla PA ökar min signal hos motstationens mottagare med över 12dB.
Vad en "12dB" skillnad är om man letar efter en förändring i motstationens S-mätare - är svårt att säga eftersom S-mätare är helt godtyckligt gjorda. I praktiken är det inte en linjär förändring hos motstationens S-mätare, lite beroende på var S-mätarens nål råkar stå (till vänster eller till höger) är ger samma 12dB av mig olika mycket S-enheters skillnad.
Först när min signal är svag hos motstationen kommer S-mätaren att kunna visa flera S-enheters diff om man växlar mellan 11W och 220W. Kanske ser man då 2 extra S-enheter, kanske ser man mer eller mindre än två S-enheter.
Har kört en hel del 28MHz CW kontakter med 10W uteffekt från FT-7'an, och om jag hör en motstation som talar om att dom kör allt från 1W till 200W så är det aldrig några problem att ha ett QSO. Problemen uppstår när stationen är populär och många ropar samtidigt, men det brukar lösa sig om man väntar tills det lugnar ner sig och då färre ropar samtidigt.
För en del otåliga radioamatörer som tycker livet är för kort tycks detta vara en omöjlig uppgift, och storleken på slutstegt avgör om man får sitt QSO inom en minut, två minuter eller 5minuter.
Ytterligare modifieringar som gjorts eller provats:
- bytt metallaxlarna mellan vridkondensatorerna fram till till frontpanelen, tillverkade tre isolerade axlar i 5mm glasfiberstång
- tillverkat kraftigare axelkopplingar i svarvad aluminium med insexskruv, så glider inte glasfiberaxel eller vridkondingsaxel i kopplingen
- tillverkat nya anodanslutningar i svarvad aluminium, ger mer värmeavledningsförmåga och fläkten kan kyla av dessa
- återgå till fyra anodsuppressorer, en för varje "rörhalva" dvs 68ohm och 4varv spolar.
- nya rikttiga koaxreläer och koaxer som ger bättre isolation mellan in och utgång
Ej provade modifieringar - mest kul för att jämföra resultat med olika nätdelsprinciper.
Prova G2DAF principen, dvs. förenkla nätdelen och använda "självgenererad" +Vg2 och -Vg1 spänningar på gallren
- Kräver linjäretetsmätningar innan och efter modifiering - är det klasss-B linjärt med QQE06/40 eller inte ?
