Summa sidvisningar

Visar inlägg med etikett PCB plating through hole. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett PCB plating through hole. Visa alla inlägg

fredag 19 januari 2024

Doublesided PCB through Hole DIY plating, rivets part 3

Senaste försöket att göra en exemplar PTFE kretskort med vias för jordning


PTFE laminatet är inte etsat, alla jordvior är borrade med 0.8mm kretskortsborr på 8000 rpm varvtal
Hålen fylls med ledande bläck, innehållande det extra grafitpulvret

Viahålen töms på bläck och kvar finns viahålväggar med bläck, torka och rengör kopparytorna

Kretskortet doppas i en silverlösning (med thiourea) under nån minut, ett näst intill osynligt silverskikt finns nu på koppar och förhoppningsvis även i viahålen

En hemgjord mask tillverkas av kaptontejp, alla ytor som INTE ska elektropläteras maskas av tejpen

Alla via hål lämnas omaskerade

Här ser man kaptontejpsmasken efter pläteringen
Övriga ytor har den ljusa färgen av kopparplätering

Ett elektropläteringsbad förbereds, samma mix som tidigare, med Magrogol 4000

Två kopparstrips
en på varje sida om kretskortet i mitten i bild
Klar för plätering

Pläterar med 50mA under 2timmar, sen på 100mA i 30minuter, sen ytterligare 30minuter på 50mA

Här på 50mA under större delen av tiden i pläteringsbadet
Strömmen regleras med strömbegränsing



Provar öka strömmen till 200mA under kortare perioder, typ ett par minuter i taget

Tidigare prov var med 4timmars plätering och där såg man att det blev excesser och mycket extra koppardeposition, denna gången cirka 3timmars plätering och med små strömmar


Resultatet:


PTFE är inte lika benäget att få koppardeposition i hålen jämfört med glasfiberepoxy - men det går ändå

Baksidan, jordplanet


Besiktigar hålen och man ser koppardeposition i alla hålen, det varierar som tidigare i resultat
Hålen har koppardeposition efter plätering, ljus kopparyta i hålen

Löda vior:

Alla via hål fylls med lödpasta på en sida först, en smal/tunn lödpastadispenser används för att få en liten mängd lödpasta ned i hålet

Värmehällen, Swix vallajärn, värms upp till 140 Celcius och kretkortet läggs på hällen

Klart användbar manick
I värmesulan sitter ett stor motstånd
Termostaten är mekanisk bimetall, finns en dyrare version med elektronisk reglering
Har men en separat termometer har man mer koll...

Med varmluftslödkolven så hettas ytorna runt viahålen upp och lödpastan flyter ut fint i respektive hål och runt hålkanterna, det tar bara nån sekund med varmluftslödkolven att få lödpastan att flyta ut

Plockar av kortet och låter det kallna, lägger nu på ett andra lager lödpasta i varje viahål men på andra sidan och repeterar värmecykeln
Kortet måste vara svalt annars sätter lödpastadispensermunstycket igen snabbt

Klart
Viahål fyllda och förbinder båda sidor av kretskortet

PTFE laminatet är klart för mönster och etsning av mönster
I detta fallet är det ett 0.6mm tjock Duroid PTFE R/T laminat av äldre modell



Alternativa steg:

Eftersom jag inte först etsade kretskortsmönstret denna gången måste alla lödningar tas ned i höjd så toner transfer kan ske - man slipar lite tills ytorna är släta och fäster sedan transfermönstret med Swix vallajärnet på 140 grader Celcius

Man måste ha referenspunkter på layout/transferpapperet för att kunna matcha viahålen på laminatet med ledningsmönstret på transferpapperet och där fixera med nål el.dyl under tiden transfer papperet fästs med värme - kan vara lite knepigt om man har ett mönster med små marginaler som i mitt fall, jag använde flera fixpunkter i CAD layouten och kartnålar

Man skulle kunna prova etsa kretskortsmönstret först och sen borra viahål, på med masktejp, sen elektroplätera

Vet inte riktigt vilken metod som är enklast - det beror helt på hur tidsödande det är att få masktejpen på plats

Slutlig komponentmontering:

När alla komponenter ska monteras är tanken att addera lödtenn över viahål så alla dessa når över hålkanten och flyter ut på kopparledningsplanet

Komponenterna monteras med samma lödpasta, så värmecykeln påverkar all lödförbindelse - men bara där varmluftslödkolven adderar värme så att tenn flyter


Vad händer nu?

Detta PTFE laminat med nya hemgjorda jordvior är nu även toner transfer etsat och klart samt har fått ett tunt lager silver på kopparytorna  NOTERAS: lägg INTE på silver på kopparytorna på detta sättet - det blir bara svårare att få lödpastan att fästa, enklast är att förtenna för hand eller inte alls!!!!

Målet är nått - detta kretskortet går nu in i en kommande projekttråd - en 5.7GHz mikrovågstransverter med lågbrusig 6Ghz LNA samt ett integrerat 5.8Ghz 2W slutsteg - ett litet kul projekt med en del nya utmaningar på labbänken 8)

Förhoppningen är att kretskortet inte behöver göras om, har hittills haft kontroll på CAD versionshanteringen av kretsmönster, placering av jordvior nära de kritiska stripline ledarna, rf avkoppling, - allt eftersom komponentbestyckningen byts ut eller ändras

Om kretskortet behöver göras om så är det görbart under 6timmar


torsdag 14 december 2023

Doublesided PCB through Hole DIY plating, rivets part 2

 Gjorde nya försök med genomplätering av hål, i glasfiber som tidigare men också i ptfe kretskort


Procedur som tidigare men med lite ändringar

Doppade kretskortet i silvertennlösning under en minut
Två bitar kopparfolie - den till höger har varit i ett utspätt silvertennbad
Tanken var att kemiskt addera silver på alla ytskikt
Ska prova addera silver på en provbit med kol/grafit bläcket och se om det ens tar emot silver på samma sätt som koppar gör på bilden
Har ingen nytta av mer silver på kopparytorna annat än runt hålkanterna och i hålen




Kortare pläteringstid & högre ström & samt delvis agitering av vätskan under en halvtimme


Använde mellan 100 och 400mA under cirka 2 timmar
(i skillnad från tidigare försök med 50mA i 1 timme och sen 100mA i 3 timmar)
Silverlösningen var utspädd 1:10 med batterivatten
Kopparbadet var utspätt med 25% mer ättiksprit
Lade elektriskt ledande kol/grafit bläck i alla hålen.

Resultatet


Resultatet i glasfiber blev sämre än tidigare
Koppar byggde på i stora klumpar inuti hålen, oklart om agiteringen var bra eller dåligt.
Tror att felen uppkommer av den förkortade pläteringstiden och den mycket förhöjda strömmen.

Resultatet i ptfe blev blandat
Borrhållen var inte rena, det fanns fiber kvar från väven i ptfe efter borrning, vissa hål klarar sig från fibrer medan andra hål sitter på en fiber som slits av vid borrningen och det bildades kopparklumpar i dessa hål

Att använda tush för att hindra koppardeposition över hela kretskortet fungerade inte
troligen löstes tush upp av silverbadets saltsyra och ättikspriten i pläteringsbadet
Man behöver en syraresistent mask av nåt slag
 


Testbitar

Testbitar


Borrhål pläterat i glasfiber med klumpbildning i hålet

Glasfiber utan klumpar i hålet med ett bättre resultat och lite skägg runt hålkanten




Ptfe med fibrer och klumpbildning och lite dåliga kanter där bläcket syns





Ptfe med färre fibrer och en lite bättre resultat och bättre kanter


Så vad händer när man lägger lödpasta och lödtenn i dessa hål?

Började med lödpasta från varje hålsida och på med varmluft, pastan flyter in i hålet med nästan kapillär kraft och hålen löds ihop

ptfe kort 0.8mm hål


ptfe kort andra sidan 0.8mm hål

glasfiber med fyllt hål 0.8mm

glasfiber andra sidan med fyllt hål 0.8mm


Lade på vanligt lödtenn ovan på pastan, fyller i ytterligare i hål

Skär man ut kretskortet runt ett hål och mäter ohm mellan kretskortssidorna så är det inga förluster man ser, kanske om man lägger på flera ampere på ett enda hål kanske det blir problem.

Test av DC från båda sidorna av kretskortet - det funkar!



Där det elektiskt ledande bläcket lagt sig på ändarna av kretskorten så ser man att koppardepositionen har gjorts och man kan löda på dessa ändarna direkt med tenn så har man en starkare förbindelse, bäst resultat blir det med lödpasta först.

De defekter som syns efter elektropläteringen, typ hålkanter som inte är pläterade eller hål som är ojämnt pläterade inuti verkar fixas till av lödpasta + lödtenn som täcker över dessa små ytorna på ett enkelt sätt.

Grund för att löda, elektropläterad koppar på grafit/kol bläck
Lade på tenn och ytorna blev helt förtennade, ännu jämnare resultat får man om man använder lödpasta först och sen lödtenn ovanpå.


Nästa steg

Är nog rätt klar med en metod och gör inga mer kemiska experiment nu
Provar med silverbad en kort stund
Därefter plätering sker med låg ström 50-100mA och 2-3 timmar i badet

Nån typ av maskering behövs på de kopparytor som inte ska pläteras

Det finns massor med olika tejp, vax och spray som klarar pläteringsbad och kan tas bort enkelt

Provar nog en tejp med silikonklister
Kaptontejp eller polyestertejp verkar passa och är överkomligt prismässigt

När hålen är klara - på med lödpasta i varje hål och gör en värmecykel
Efter avfettning och rengöring är kretskortet klart för komponentmontering

Kretskortnitar - dom är enklast att använda på 1.5mm tjocka kretskort
På tunna kretskort blir nitar ett problem och varje nit kan behövas kapas av och formas om samt lödas
Andra nitlängder vore det bra - men hittills har inga kortare nitar dykt upp.


Elektriskt ledande underlag  - bra eller dåligt så här långt ?

Bläck med kol/ grafit

Grafit är rent kol - kanske finns skillnader mellan handelsnamnen kol & grafit
Grafitpulvret i mikrostorlek ska enligt tillverkaren vara ren från olja och föroreningar
Vad kolet i kaligrafibläcket har för egenskaper är oklart -kanske finns det olja i den....
kanske är det bättre att använda en enkel färg och tillsätta grafitpulver 

Grafitpulvret kan i blött tillstånd blandats med små mängder makrogol 4000 och kaustiksoda

Grafitpulver kan i blött tillstånd blandas i ett silverklorid, tennklorid och kopparpulver under 5-15minuter

Efter detta kan man göra en färg, en elektriskt ledande färg med additiv för ett bättre resultat i dessa kretskortshål 8)

Epoxy


Alternativet är att använda en flytande epoxy av bisfenol A och sen addera ledande material i form av grafitpulver som i sin tur redan blandats med silver/tenn/koppar.

Denna typen av epoxy med bisfenol A är vanlig, med en separat härdare.

Grafitpulvret blandas i epoxy och efter härdning används som elektriskt ledande skikt i pläteringsbad där koppar deposition kan ske - typ viahål i kretskort.

Epoxyhantering låter lite knepigt när man vill ha rena ytor omkring kretskortshålen och epoxy kletar gärna runt allt den kan komma åt om konsistensen är för lös.
Efter härdning är det mekanisk bearbetning som krävs om man ska få bort epoxyöverskott


DISCLAMER/SKRIFTLIG FÖRKLARING


Ju mer man läser om ämnet through hole plating 
så inser man hur lite man vet i ämnet

Hittills är experimenten och resultaten här av ytterst låg standard 
om man jämför med industriell tillverkning

Men 

8)

För det syftet jag letar efter så har genompläterade hål gjorts
i både glasfiber och ptfe kretskort 
förtenning kan genomföras och resultatet är användbart som jordvior

De speciella, ytmonterade, tunna, ptfe och fåtaliga kretskort jag gör kan
 mao. få jordvior gjorda 
utan att använda för långa kretskortsnitar och de problem dessa innebär...

X
Det finns komppletta paket att köpa (som företag) med alla kemikalier för hålplätering
Paketeten innehåller Cleaner, Activator, Viacleaner, Copperplater, Shine
Ingen aning vad dessa paket kostar
Kemikalierna är tänkta att användas i en pläteringsmaskin som har polaritetsreverserande
PWM modulerat nätaggregat och processen tar runt är 1-2timmar





















torsdag 30 november 2023

Doublesided PCB through Hole DIY plating, rivets

Har nu provat att göra egna genompläterade hål i dubbelsidigt 1.6mm tjocka FR4 glasfiberepoxy kretskort


Experiment & Resultat

Allt skrivet nedan är experimenterande information - allt kan ändras och resultatet kan variera kraftigt.
Men  - med denna info har genompläterade dubbelsidiga kretskort tillverkats hemma på köksbänken inom 5 timmar från CAD utskrift, etsning och hålplätering. Utskrift och etsning tar runt 30minuter med hantering, hålpläteringen tar 3-4 timmar i nuvarande variant.

Avsikten här var inte att kunna massproducera kretskort med hålplätering, avsikten var snarare att prova om det går att göra en liten mängd hål på valda delar av ett kretskort. I detta första steg så är det enbart fokus på om det går att få hål att fungera som genompläteringar.

Resultaten så här långt -  är vad man kan kalla för sub-standard 8) MEN - i tester har jag lyckats få ett ledande skikt i borrhål som senare har kunnat kopparpläteras. Dessa kopparpläterade hål har sen fyllts med lödpasta och lödning med varmluft. Dessa vior är nu tillräckligt bra och kan återproduceras i mindre områden runt speciella mikrovågskretslösningar. 


Komplext ämneområde

Ju mer man petar i ämnet kretskortstillverkning desto längre blir listan på saker att fundera på.
Så detta inlägg blev alldeles för långt - mycket längre än tänkt ;)


Kemi - syrafri elektrolys

Att plätera utan att köpa syra, t.ex batterisyra, är ett bra alternativ då batterisyra inte längre säljs till privatpersoner ens i små förpackningar. Man måste köpa via ombud för påfyllning av ett bil/mc batteri. Batterisyran är till för att öka konduktiviteten i elektrolysen, en egenskap som är viktig i industriella processer där det ska gå fort.

Man kan plätera koppar med elektrolys utan svavelsyra/batterisyra.
Ta t.ex ättiksprit 12%, den har lågt ph och fungerar som bas för elektrolysen och innehåller det destillerade vatten man behöver.
Blanda i kopparsulfat i ättikspriten. Kopparsulfat är lätt tillgängligt som granulat/pulver och man blandar den i ättikspriten till vätskan är klar, kanske även med lite värme.

Badet blandas på värmehäll och omrörning igång

För att underlätta kopparvandringen under elektropläteringen kan man addera en liten mängd polyetylenglykol, som även den är lätt tillgänglig i form av laxermedel och går under namnet Makrogol 4000.

Nu har man ett enkelt sammansatt kopparpläteringsbad med ett additiv.


Kretskort och hål

Använde 0.8mm kretskortsborr för alla hål.
I mitt test så borrade jag 0.8mm för hand med lågvarvig borrmaskin och kretskortsborr
1.0mm hålen borrades med vanliga metallborr och lågvarvig borrmaskin.

1.0 och 0.8mm hål samt alla borrkanter är nedtagna


Borrhål och preparering med ledande bläck

Efter håltagning så tar man ned alla borrkanter och jämnar ut kretskortsytan genom slipning och rengör efteråt med iospropanol fuktad trasa och blåser luft igenom hålen.

Varje borrhål är nu i behov av ett elektriskt ledande skikt som i sin tur kan beläggas med ett tunt kopparskikt.
En enkel metod är att använda en elektriskt ledande färg. Graftipulver, batterivatten, isopropanol, bläck  finns lätt tillgängligt.

Det finns bläck för t.ex kaligrafi som innehåller kol, den kan man använda som bas, kol är elektriskt ledande.
I bläcket adderar man grafitpulver blandat i batterivatten som även det blir elektriskt ledande. Addera ett medium som t.ex isopropanol,  dels få bläcket att flyta bra och dels för att hjälpa vätskeavdunstning efter applicering av bläck i hål. 

Ingredienser för elektriskt ledande bläck

När bläcket är fortfarande flytande så måste överskottsbläcket ut ur borrhålen. Man kan använda luft på burk eller undertryck i slang, typ dammsugare för att rensa ut hålen.
Sen ska kvarvarande bläck på väggarna i borrhålen torka ordentligt, man kan värma upp kretskortet så torkar det fortare.

Värmeplatta under en tid, bläck torkar

Nu har man ett elektriskt ledande skikt för elektropläteringen.

Borrhål och preparering med silverlösning

Ett alternativ att prova istället för ledande bläckvarianten.

Man gör en koncentrerad lösning av silverlödtenn och saltsyra, man filtrerar ut tennresterna, sen späds denna lösning ut med silverputs innehållande thiourea/saltsyra och kanske även med batterivatten. Lösningen ska vara mer utspädd än när man försilvrar kopparbanorna efter kretskortsetsning, man vill ha ett tunt tunt lager med silver.


Preparering och elektroplätering

Kretskortets ytor rengörs från bläck,  avfettas med isopropanol eller aceton på fuktad trasa eller papper.

Plätering görs med variabelt nätaggregat där två anoder (+) är av ren koppar och katoden (-) är kretskortet.
Med variabelt nätaggregat menas att det finns en strömbegränsning och amperemätare.
Man måste använda små strömmar, vilket hjälper fyllnaden av de borrade hålen.
I mina tester användes 50mA och 100mA under ett par timmar, mellan 0.6 och 1 Volt.



Två anoder med kopparfolie
och kretskortet som agerar katod

Här ser man efter processen att koppar har
tagits från anoderna och lagts på katoden

 





Efterbehandling av kretskort

Efter kopparpläteringen har kretskortet en  matt, något grov och sträv yta. Den ytan tar man ned med fint slipppapper eller stålull tills den blir lite mindre matt.
Besiktigar man hålen med lupp kommer man se att det finns en genompläterad ljus kopparyta i varje hål, kanske hittar man små punkter med defekter i några hål där glasfiber eller bläck lyser igenom.

Testbit direkt ur badet

0.8mm hål har ett skikt koppar inuti
På kanterna av kretskortet ser man koppartillväxten i form av en taggig kant


En till 0.8mm bild



1.0mm hål har ett skikt koppar inuti



Lödning av hål

Även om man nu har ett pläterat hål är kopparskiktet mycket tunt och man kan tänka sig att dessa pläteringar inte heller klarar en värmeexpansion vid lödmontering av komponenterna.

Ett sätt att ytterligare få varje pläterat hål att klara mer ström och ha en lägre resistans är att fylla varje hål med lödpasta och sen värma kretskortet enligt anvisning. Tennet flyter ut i hålet och runt hålets kanter på kretskortet  - och förbinder varje sida av kretskortet på ett bra sätt.

Slutresultatet med förtenning av 0.8mm hål genom lödpasta

Nu har man genompläterade hål med ett tjockare skikt av förtennade ytor.
Om kretskortet är för ytmonterade komponenter och lödpasta används kan man göra detta i ett moment, dvs. fylla borrhål med lödpasta, sen montera SMD komponenterna i lödpastapunkterna och göra värmecykeln för lödpastan.

Lödning går kanska snabbt med lödpasta
och man följer tempkurvan med en IR termometer och värmehäll


Resultatet - blev det användbara hål?

Inspektion med lupp och mikroskop visar att:

1.0mm hålen har alla en kopparpläterad insida men alla hålen har också fläckar där koppar inte lagt sig,
0.8mm hålen har alla en kopparpläterad insida och även här finns små fläckar där koppar inte lagt sig.

Försöker man förtenna ytorna med lödpasta och varmluft så lägger sig tennet i hålen och täcker över de mindre fläckarna.
Lägger man ytterligare på mer lödtenn så kan man fylla upp hål helt och få mer hållbara hål

Så - ja metoden fungerar, man kan skapa vior och även leda bort komponentgenererad värme till ett jordplan för värmeavledning

Men - det finns små saker man kan prova redan nu i förhoppningen om ett bättre resultat...


Göra fler tester med elektroplätering av hål ?

Trixet är att göra hålen ledande så plätering blir komplett.
Problem finns med den katalysator jag använt i form av ledande bläck, de elektriskt ledande partiklarna är kolpulver och grafitpulver och är kanske inte så små som dom borde vara, bläck som medium är kanske avstötande eller innehåller nån typ av fett

Silverbaserad lösning verkar den mest kostnadseffektiva katalysatorn och enkel då den är en "electroless" metod att prova och har mindre partiklar än bläckvarianten.

Egentligen borde man prova tre varianter av preparerade borrhål och se vad skillnaden blir:
ett set med hål som har ledande bläck, ett set med hål med enbart silver, ett set med hål som har både bläck och silver.
Egentligen är detta två helt olika metoder att preparera borrade kretskortshål, ledande lager färg och deposition av silver, som kanske inte är avsedda att användas i ett och samma hål samtidigt.

Har funderat och troligen blir det denna metod att prova nästa gång:
  • borra alla jordvior runt de kritiska rf komponenternas positioner och ta bort borrkanter - rengör kretskort & borr noga först med aceton
  • lägg i ledande bläck i vissa av borrhålen, ta ur överskottsbläck, torka av överskott, låt bläcket torka i hålen på värmehäll
  • lägg på tush med tushpenna på båda sidor där kopparplätering inte ska ske - pläteringstiden blir kortare nu
  • doppa kretskortet en kort stund i en utspädd silverlösning på värmehäll med omörning - förhoppningen är att lite silverjoner lägger sig på det ledande bläcket. Silver/Tennkloridlösningen är ny, man förbereder lösningen nån dag innan med saltsyra och silverlödtenn (utan flux), späder ut med batterivatten och några ml silverputs som innehåller thiourea som är en reagent som kemiskt leder till lite bättre resultat
  • kopparplätera långsamt, denna gången med en mer utspädd elektrolys med mindre kopparsulfatinnehåll- förhoppningen är att koppar vandrar in i hålet på ett bättre sätt
  • inspektera hål igen
  • fyll hål med lödpasta och gör en lödvärmecykel
Istället för två steg (ledande färg + elektroplätering/polyetylenglykol) 
Så blir det nu en process i tre steg (ledande färg + silver/tennklorid + elektroplätering/polyetylenglykol).
Istället för ett additiv (polyetylenglykol) blir det två additiv (polyetylenglykol/thiourea) - så på ett sätt har man lärt sig något litet mer om basic  kopparelektroplätering 8)




Varför göra ledande kretskortshål hemma i labbet - när man kan köpa kretskort?

Ja - det tar cirka en vecka att få hem en bunt färdiga dubbelsidiga kretskort från öst - med pläterade hål/vior, lack och lödmask och det kostar inte så mycket heller.  8) Men det är kul att prova göra enstaka kretskort med speciella behov och montera komponenter snabbt - nåt som kan mycket tid och är felbenäget att få ordning på i CAD om man ska beställa från öst, cykeln blir lång om korten blir fel och man ska göra om detta flera gånger. Att få till footprint på kretsen i CAD kan vara en lång process, exposed pad + lödpunkter runtom.

Det jag egentligen ville ha var genompläterade hål på vissa platser på ett kretskort. Typ bättre jordplan på och runt RF förstärkarkretsar. 
Ser ingen nytta med att elektroplätera hela kretskortet som detta test ledde till.

Man skulle tänka sig använda en mask där man fokuserar pläteringen vid hål på valda platser på kretskortet. Industriellt har man (grön) lack som lagts på med mask. 

Att göra en mask tar sin tid, så kanske är det enklare att lägga på ett lager tush med en tushpenna som skydd under pläteringen, precis som man kan göra vid etsning där tush skyddar kopparytorna.
Något att prova nästa gång. 


Kretskortsnitar


Genompläterade hål och kretskortsnitar har samma funktion så om man har ett begränsat antal hål kan det vara lika effektivt att nita hål istället. Kretskortsnitar och stans finns att köpa för 1.5-1.6mm tjocka kretskort ofta med diametrar  från 0.4 till 1.2mm.
Man behöver ett mothåll och en liten handstans för att forma ena änden av niten, jag har provat med 0.8mm OD 0.6mm ID kretskortsnitar och tillverkat en handstans.

Tyska kretskortsnitar, 0.8mm borrhål, 0.6mm inner diameter, 2.2mm långa, hemsvarvad handstans
Funkar på både glasfiber och ptfe kretskort 1.5-1.6mm tjockt
För tunnare kretskort 0.3-0.7mm tjocka är nitarna för långa och försöker man nita ändå blir niten sned och hålet blir deformerat - men kanske spelar det inte så stor roll i små mängder så länge inga exposed pad komponenter ska monteras ovanpå nitarna.
Att hitta nitar för tunnare kretskort i butik visade sig vara svårt, alla är 2.2mm långa.
Nitarna löds fast efter montering.



Nackdelen med nitar är att man får en ojämn yta och en nivåskillnad mellan den nitade exposed pad jordplanet under komponenten och lödanslutningarna på sidorna av komponenten utan nitar. Kanske klarar lödpastan att fylla ut gapet som uppstår vid lödanslutningarna eller så får man handlöda med tunn tenntråd. Problemet är att man måste löda rätt direkt eftersom man inte kan använda metoden att lägga på massor med tenn och sen plocka av tenn med lödfläta som man gör med komponenter med ben. En komponent utan ben och med lödytor på kanterna är har inte samma beteende när man lägger på en lödfläta.....
De komponenter jag tittar på har 0.2mm ledare och 0.2mm mellan ledarna så det finns stor risk för fel om man försöker använda metoder för benförsedda komponenter.

För komponenter med exposed pad som jordplan och kylyta kan tush + plätering + lödpasta + hålfyllnad vara en bra lösning om man kan fylla hålet helt med tenn efteråt och skapa en termiskt ledande via till jord. Det är en manuell åtgärd efter att man färdigställt kretskortet och lött fast komponenterna.

I industriell process har man ett stort antal 0.2mm kopparvior/hål som sedan fylls med termisk ledande epoxy.
Termiskt ledande epoxy går att köpa på dispenser typ 15ml, priserna på dessa är mycket höga.



Fel i kopparpläterings metoden som man kan fundera på - men inte gräva sig  djupare ned i - de finns annat att pyssla med 8)

Problem i detta test

Det finns en del problem med en sån enkel process där plätering sker endast i tre steg: ledande bläck, elektropläterA, lödpasta lödning

Varför får man fläckar som inte har någon koppar alls i hålen efter plätering, det verkar som det elektriskt ledande skiktet inte är homogent, nån typ av förorening skapar en helt död zon.
Bläcket blandas med kol och grafit och tunnas ut med isopropanol.
Hålen borras med en metallborr - som kan ha någon förorening på sig.
Den man kan göra är att rengöra borr, kretskort, avfettning av båda innan borrning


Ström (mA) man använder under pläteringen får inte var för stor, annars bildas kopparklumpar runt borrhålskanterna som kan sätta igen hålen och blir svåra att löda. Det man vill ha är en långsam process så koppar från anoderna vandrar in i små områden som borrhål,

Det finns kalkylatorer som anger tid per cm2 eller likande vid plätering, ger lite info om tider.
ASF är ett inch mått som används, dock räknar man ofta på industriella processer med väldigt korta tider i varje steg i processen.

Hålen bör borras med en kretskortsborr på rekommenderat varvtal för att hålen ska blir jämna inuti och hjälpa till att få en ren yta i varje hål, är hålens insida grova bildas kopparklumpar under pläteringen.

Får man en väldigt grov kopparyta kan det bero på flera saker, dels hög ström men också för mycket kopparsulfat i elektrolysen, det är bättre att ha en svagare mix än en för stark mix och det är bättre att ha en lägre ström.

Processen fungerar på glasfiberepoxy kretskort.
Har inte provat på PTFE kretskort men det sägs vara mycket svårare och behandlingen av borrhålens innerväggar kräver en kemisk process s.k seed layer som fäster i PTFE materialet.

Kopparplätering görs med konstantström, den fungerar men industriellt används nån typ av reverserande switched polaritet med hundratals Hz under 20-40% av pläteringstiden - och det verkar göra hålen jämnt pläterade. Nån typ av tidsstyrt PWM nätaggregat  kanske?
Den reverserande strömmen är också lägre än den vanliga anod-katod strömmen, runt 10%.

Additiv som industrin har tillgång till - men svårare att få tag i till köksbänken - så glöm dessa

Additiv är nyckeln till bra s.k through hole plating"
Det finns många kemikalier som individuellt hjälper till eller förhindrar olika problem.

Det finns s.k brightening agents, accelerator agents, carrying agents, leveling agents, power agents - alla med syfte att förfina hålpläteringen, slätare skikt, nå längre in i hålen, öka koppartjockleken i hålen.

Dessa additiv tillsätts typiskt i små mängder, allt mellan 1 och 50gram per liter elektrolys.

Man kan leta efter buzzwords som:
MPS brightening agent
SPS
CI carrying agent
PEG microporing agent
PEG1000
PPG power agent
SH110
Leveler agent
Ethylene Thiourea

Istället för kol och grafit använder man guld, palladium, silver för att preparera väggarna i borrhålen plus en del kemi som gör att dessa metallerna fäster lite snabbare på glasfiber.
Lösningar innehållande dessa additiv och lösningar med rara metaller är svårt att få tag i eller så är priset mycket högt. 

Att hitta liknande kemi i andra produkter (som typ Laxermdel med polyetylenglykol i Makrogol 4000 eller Silverputs med Thiourea/saltsyra) är en utmaning som tar tid......



onsdag 9 juni 2021

Fixa kretskort snabbt och enkelt - recap på metoden!

Lite mer om toner transfer experimenten


Har nu jobbat med metoden under ett halvår och det fungerar fortfarande utan större problem.

En handfull projekt har fått sina kretskort gjorda hemma.
Det mesta är ytmonterat och SMT ned till 06 storlekar och ledningsbanor under 0.4mm.
Efter att CAD är klar tills etsningen är klar och kopparbanorna är rengjorda tar det mycket mindre än en timme även för flera kretskort parallellt.

Jämfört med fotoresist på kretskort och hanteringen med ljus och kemikalier i den metoden tycker jag det toner transfer metoden är klart enklare och snabb.

Exempel på några av mina kort ritade för hand i CAD och med laserutskrift.


Jag gör så här

Den transfermaskin för plastfilm jag använder är i orginalskick men duger fint för att göra första steget på transfereringen av toner från papper. Det verkar fungera bra att köra 1.6mm tjock kretskort genom lamineringsmaskinen, om kretskort är placerat mitt på valsen, även om det anger max.0.8mm.

Man skriver ut layouten med laserskrivare på reklampapper (som kommer i brevlådan varje vecka minst).
Man preparerar kretskortet genom att gå över ytan med stålull och sen alkohol för rengöring.

Sen tejpar man med värmetålig tejp fast utskriften på kretskortet på en enda kant av utskriften.
Sen kör man kretskort och utskriften med kanten med tejpen först in i lamineringsmaskinen, sen repeterar man detta tills utskriften verkar ha fastnat på kretskortet, kanske 10gånger eller mer.
Med denna metod så tycks papperet fästa lite på kretskortet och inte flyttas runt i processen.

Eftersom en original lamineringsmaskin har för låg temperatur så går man över till strykjärnet på ull värme :) och värmer på utskriften igen, det krävs högre värme för att tonern ska flytta över till kretskortet permanent.
Sen låter man kortet svalna och lägger kretskortet i vattenbad och väntar på att papperet blir helt genomblött och poröst. 
Men fingrarna gnuggar man av pappret i små skikt till det försvinner och inga pappersfibrer ligger kvar där man ska etsa bort koppar mellan kopparbanorna. Granska med en lupp för att hitta de sista pappersfibrerna som ska bort.

Man kan ju gå direkt på med strykjärnet och hoppa över lamineringsmaskinen om man känner att papperet inte flyttas runt när man värmer runt på pappersytan.

9 av 10 gånger blir resultatet bra på första försöket och man kan etsa.
Absolut vanligast problem är att när man byter till ett annat papper som transfermedia är av "fel" sort och toner överförs dåligt.

Vanliga problem

Man låter inte papperet bli genomblött och börjar gnugga tidigt, då lossnar toner från kretskortet i kanterna där papperet rullas av. Det är inget stort problem eftersom det lätt går att fylla i små hål med en bred permanent marker tuschpenna.

Man har för lite värme eller att kretskortet inte är plant, så en liten del av toner fastnar inte på delar av kretskortet. Beroende på hur stor del som fattas kan man börja om men ny utskrift eller fylla i med tunn eller bred permanent  marker tuschpenna. Strykjärnet är inte helt plant undertill och man får vrida på det på olika sätt så man ser att hela pappersytan är bestruken med värme.

Papperet lossnar från kretskortet när man använder strykjärnet, det händer oftast i ett hörn där värmen bygger upp snabbt och då smälter toner som smetas ut och papperet lossnar samtidigt.  Hörn är ofta fixbara med en bred permanent marker tuschpenna.

Reklampapperet man använder finns i flera utföranden, dels dom lite hårdare, blankare och styva papperssorten och sen den lite mer följsamma och med antydan till fiberstruktur på ytan, den senare sorten har fungerat bäst för att få toner att fastna på kretskortet. har provat med den hårdare sorten ett par gånger och den är inte helt ok eftersom toner inte riktigt vill fästa i kretskortet.
Sen finns det en riktigt lågbudgetvariant av reklampapper, tunt och fiberrik yta, den har varit sämre eftersom toner integreras i papperet och kan inte fästa på kretskortet.
Man får köra ett provskott helt enkelt och sen spara reklambladet tills nästa kommer i brefvlåhdan.

Saker att tänka på

Klipp ur kretskorten i den storlek dom ska ha innan värme läggs på för transfer i lamineringsmaskinen, det märks att kortet kyls av om det är lite större format. Kan man ta i kortet så är det för kallt, det ska helst inte gå att hålla fast kortet med fingrarna innan nästa steg tas.

Om jag kör 1.6mm tjockt kretskort och sätter kortet i lamineringsmaskinen nära en kortända på valsen så fastnar kortet ibland, sätter man det mitt på valsen har jag aldrig fastnat med korten.

Tjocka kretskort är inte plana, man måste jobba med strykjärnet och vrida på det så man ser att hela pappersytan blir uppvärmd.

De vanliga permanent marker pennor som finns i handeln fungerar bra även under en kontrollerad etsning, dvs. man tar upp kortet så fort kopparn är utraderad. Man bör lägga på ett par lager tusch och låta torka in så blir resultatet lika bra som toner transfer. Med ett lager blir det gärna små hål i tuschytan och där når etsmedlet koppparytan.

Granska kortet innan etsning med lupp, man hittar ofta pappersfiber eller små defekter i ledningsbanor eller kanter.

En bra värmetålig tejp är aluminiumtejp, tunn sådan använder jag för att fästa utskriften och även att maskera av undersidan på dubbelsidiga kretskort innan etsning. Aluminiumtejpen är dessutom inte flexibel vilket gör att utskriften hålls kvar i samma position när man börjar med första steget i lamineringsmaskinen.

Man får ha en bit papper kvar på en sida av utskriften där tejpen fäster papper och koppar, mest för att tejpen inte ska ligga över ledningsbanorna och isolera från värme under transferprocessen. Man får alltså en liten bit kretskort över där tejpen sitter

Annat

Lamineringsmaskinen kan användas om man modifierar den så att den når närmare 100 grader eller en temperatur där tonern blir flytande.
Exempel på ändringar i lamineringsmaskinen är att sänka hastigheten på valsen eller ändra på termistorn som känner av värmen. 
Bra att ha en liten handhållen IR temperaturmätare så man kan mäta på både vals och utskrift under processen.


måndag 2 november 2020

Fixa kretskort snabbt och enkelt - del 3

 Jahapp

har nu gjort en del kretskort med toner transfer metoden, dvs. laserutskrift överförd med värme till ett kretskort

och hur gick det ?


3st kretskort cirka 60x50mm stora
Kretsbanorna blev mycket fina direkt utan retushbehov
SOIC8 är den minsta komponenten med små distanser mellan varje pinne

Ett större kretskort cirka 100x70mm och här blev det problem
troligen på grund av för lite värme så blev vissa ledningsbanor inte transfererade helt
Jag lade då på mer färg, dels i form av permanent märkpenna, dels i form av modellfärg med pensel
Resultatet blev inte bra - man ser mina inte så raka ifyllningar och har fått gå på med skalpellkniv på ett par smala passagare. Hursomhelt så tog det kanske en 15minuter längre att fixa efteråt - och kretskortet är helt dugligt



Bild på kretskortet efter att transferpappret är uppblött och avgnuggat
Provade hur två olika märkpennor står emot etsprocessen, se nedre delen på kretsortet "penntest"

Två vanliga permanent märkpennor


Kretskortet är etsat och avputsad med svinto,
den smala pennan täckte inte helt om man skrev flera gånger i samma text
Den grova pennan täckte fullständigt och man skrev endast en gång i texten


lördag 5 september 2020

Fixa kretskort snabbt och enkelt - går det - del 2

 Har tagit mig förbi transfer av toner utskrivet på papper till att överföras till kretskort - samt etsat 


Provade många olika reklampapper, dom tunnaste av typen Jula's reklamutskick fungerar MEN det blir inte lika krispiga raka kanter efter etsningen och vissa partier blir inte heltäckande. Mao. inte det bästa papperet som transfer media eftersom man måste efterarbeta med täckande färg där tonern blir för tunn på kretskortet. Det verkar precis som papperet blandar sig med tonern vid värmeöverföringen och sen när man tvättar av pappersfibrerna så blottas koppar igen.

Provade igen med reklampapper av lite tjockare typ, 

sånt som kända stora bilfirmor använder sig av, vilket är ett lite "lyxigare" och tjockare papper och det fungerar väldigt bra som transfer media. Det tar mycket längre tid att gnugga av i blött tillstånd - men tonern verkar inte ha blandat sig på samma sätt.
Layouten var med SOT-23 som minsta komponent.


Ovan är första layouten, med det tjockare bilreklamspapperet. Fina kanter. Alla kretsbanorna är intakta med fina raka skarpa kanter.
Etsad på glasfiberkretskort. Är nöjd med resultatet!


Nästa försök var med det yttest tunna reklampapperet.

Layouten var med 1206, TO-252 och SOT-23 samt några smala passager i ett hairpin bandpassfilter där avståndet skulle vara runt 0,2mm.



Resultatet ovan (tyvärr lite suddig bild) som sagt inte så fina kanter och man ser att jag har fått bättra på med täckande färg mest över hela ytan eftersom tonerpatcharna blev poriga på många ställen. 
Resultatet är däremot helt användbart, alla banor är intakta.
Etsat på teflonkretskort.


Schlugsatsen?

Med toner transfer metoden och de reklampapper som gratis dimper ned i brevlådan så kan jag nu göra kretskort hemma inom en timme - räknat från laserskrivarens utskrift till att man gnuggar av färgen på det färdig etsade kretskortet med stålullen. Gör man flera kretskort parallellt så tar det inte mycket tid extra alls.

  • skriv ut layouten spegelvänd på reklampapper i laserskrivaren
  • klipp ut layouten och tejpa den i en sida på kretskortet
  • kör kretskorten med tejpen först igenom laminatmaskinen ett antal varv, typ 5 gånger så att papperet inte längre är löst
  • värm på med strykjärnet på max med smörpapper emellan, på en plan yta, man får bearbeta hela utan om och om igen under ett par minuter
  • låt svalna och sen blöt papperet så det börjar lösas upp samt gnugga av med fingrarna.
  • en inspektion och extra färg eller tejp innan etsning görs
  • etsa, med natriumpersulfat så tar etsprocessen ett par minuter.

Nästa metod vore att prova en kretskortsfräs, det låter som en enkel metod......
Men går man igenom procedurerna med alla program som ska köra igenom layout och göra en CAD fil och att hitta rätt fräshöjd över hela kretskortets yta - så låter det som nåt som tar en hel del extra tid att lära sig att göra rätt.
Låt se om det blir en fräs framöver...





onsdag 2 september 2020

Fixa kretskort snabbt och enkelt - går det?

Behöver ofta mindre kretskort med ytmonterade eller hålmonterade komponenter till små snabba projekt. 

Frågan är om man kan göra kretskorten på egen hand med nån enkelt metod som går snabbt att göra hemmavid. Nu har jag inget kretskortsfräs färdig att använda - så vad göra istället....

Första varianten att prova är s.k toner transfer, den metoden verkar lovande.
Man går från toner transfer direkt till att etsa kretskort vilket låter enkelt och snabbt

Man behöver en laserskrivare, lite reklamblad och en kraftig värmekälla.

För 999:- så får man en ny laserskrivare.

Avlusad kretskortsdesign i kretskortseditorn, i avskalad vy för ett lager som skrivs ut.
Minsta bana är 0.4mm, minsta komponent är sot-23, övriga är 1206. Smalaste passagerna är närmare 0.3mm



Kretskortslayouten skrivs ut spegelvänd på laserskrivaren. 
Min laserskrivare tycks ha en enda kvalitet på utskriften och i utskriften så är alla ytorna som inte ska etsas bort helt svarta och heltäckande - vilket är bra.

Kretslayouten som ska skrivas ut på ett transfererande papper samt kretskortet som toner ska smältas fast på.


Lite förberedelser på kretskortets yta provades, rengör först ytan med isopropanol, sen gå på med våtslippapper 1000 korn med en slipning över hela ytan, sen rengör kretskortsytan igen.

Klipp till utskriften och tejpa fast papperet på en kant med värmetålig tejp. Jag använder en aluminiumtejp som inte smälter på ytan. Tanken är att tejpen håller papperet på plats tills man värmt upp papperet och papperets toner börjar fästa till kretskortet sen blir tejpen nästan överflödig men den får sitta kvar under värmeprocessen.

Som är det en värmekälla som behövs för att få toner att fastna på kretskortsytan.
Provade först med en vanlig plastlamineringsmaskin man hittar i många butiker.
Värmen som lamineringsmaskinen avger räcker inte till för att transferera tonern till kretskortet - oavsett hur många gånger man kör igenom kretskort med papper. Men det positiva är att papperet fastnar och fixeras på kretskortet efter 1-3gånger igenom lamineringsmaskinen.

En vanlig vanillla laminteringsmaskin i orginalutförande, Kostade 50:- på loppis.



För att få ännu mer värme så provades att stryka över papperet med ett strykjärn. Kretskortet lades på en plan yta och sen ströks papperet ordentligt med strykjärnet på max.värme.
Först nu så överfördes toner från papper till kretskort - det var målet!!!

När kretskortet svalnat så blötlägger man papperet tills det börjar lösas upp.
Nu får man gnugga med fingrarna till pappersfiberna lossnar så de delar som ska etsas är rena. På själva tonerområden kommer det sitta kvar pappersfiber vilket är ok, låt dessa sitta kvar om dom inte stör.
Mellan de smalare passagerna mellan pads eller kretsbanor så blir det gärna kvar lite pappersrester efter gnuggandet. Man tar då ett smalt verktyg och föser enkelt bort pappersfiberna från ytan.

Det färdiga resultatet, toner har transfererats/smälts fast på kretskortet och papperet har lösts upp i vatten och sitter delvis kvar ovanpå tonern. Jag kommer att täcka över kanterna för att inte etsas bort samt laga de få pads som är skadade eller inte helt täckande. De skadade padsen syns som en med en svartare nyans. Använder nån färg som täcker och som kan tas bort enkelt med t.ex stålull efter etsprocessen är klar.




Nu återstår att se hur etsningen går, låt se hur svårt det är med små avstånd mellan objekt på layouten som ska etsas.

Eftersom jag använder ytmonterade komponenter men i lite större format så borde etsningen gå bra.
De minsta aktiva komponenterna som jag använder nu är SOT-23, SOT-223, SOIC-8, SOD-80C där benen är 0.4mm breda, avstånden på SOIC ben är cirka 1mm. 
De minsta passiva komponenter är 0603 men vanligtvis används 1206 och 0805.
Avståndet mellan kretsbanor är inte under 0.5mm och ofta strax under 1mm. 
De mest förekommande bredd på kretsbanorna är runt 0.41mm (som smalast) och sen bredare där det behövs.

Exempel på de minsta avstånden i SOIC-8 fallet


Så vad kan gå fel.....


Det första är att hitta ett papper som släpper toner vid värme.
Provade först med glättade reklamblad, vissa går direkt bra, andra blad släpper inte tonern vid värme.
Man får mao. prova sig fram. t.ex så fungerade SvD's helgbilagans lite tjockare omslag - medan tunnare papper från t.ex folkuniversitetets reklamutskick var lite sämre.
Man får lägga lite tid på att hitta ett papper och sen preparera om kretskortet mellan varje försök.
Helt klart behövs mycket värme för att toners ska transfereras från papper till kretskort.

Ett reklamblad som inte släppte tonern eller så var det för låg värme.

Kretskorten är inte plant och strykjärnets fot likaså.
Idealet vore en fixtur att hålla nere kretskortet på en garanterat plan yta, och sen ha ett helt plant strykjärn. Problemet är att fixturen inte får hindra uppvärmningen...svårt.
När man klipper kretskort så kan de bli en deformering av kanterna. Jag använder en plåtsax för verkstadsjobb som har ett rörligt skär och en fast plan yta man lägger kretskortet på. Deformeringen blir liten i jämförelse med t.ex handhållen plåtsax. Det bästa är kanske att klippa kretskortet efter att det är producerat, dvs. efter toner transfer är gjord.

Moderna strykjärn har en sämre fot med plåtyta än de riktigt gamla strykjärnen med slipad fot - så man får improvisera helt enkelt för att få hela ytan uppvärmd. Man kan ju tänka sig att använda ett metallmellanlägg som är helt plan.

Värmekälla


Ett strykjärn ger ju all värme man behöver men strykfoten är inte alltid helt plan så man får stryka lite på olika sätt till hela pappersytan är uppvärmd.
En lamineringsmaskin ger en jämnare uppvärmd yta men då måste man modifiera maskinen så att den avger högre värme. 
Det finns exempel på modifieringar på nätet där man sänkt hastigheten på rullarna samt höjt värmen med annan termostat. 
Men det är ett eget projekt att bygga om en lamineringsmaskin ...mitt mål var inte att skapa ytterligare ett projekt ;) utan hitta en snabb metod för de projekt som redan är på kö

Hur snabb är processen ?


Skriva ut på ett reklamblad på laserskrivaren går på 3sekunder cirka ;)
Rengöra och slipa kretskortsytan tar 1minut
Klippa ut och tejpa utskriften tar 2minuter
Köra 3 varv genom lamineringsmaskinen tar 2-3minuter
Värme på med strykjärnet tar 2-3minuter
Gnugga av pappersfiberna tar längst tid, man får hålla på i 5-10minuter
Sen tillägg med färg på kanter och ev. skador 5minuter
Etsa (återkommer när det är provat och med vilken etsvätska)

Rätt rimligt tid från färdig layout i kretskortseditorn till att man kan börja löda - mindre än en timme.