Summa sidvisningar

fredag 15 februari 2013

VHF MOSFET Experiment

Tanken var att höja uteffekten på min station på låga VHF bandet, från 50W till 180-280W.

Ett par komponenter dök upp i junkboxen, så varför inte prova om det går att få fart på dom.

Så här långt är det enbart mekaniken som tagit form. Ett kretkort fräst för hand, en kopparplatta för värmeavledning och med fasat uttag för transistorn. Ingången är en step-down (1varv/3varv) från 50ohm ingångstranformator  (BN43-202) tvåhålskärna. För de bredbandiga utgångstransformatorerna, en 25ohms  koax och ett antal  T50-10 u=8 toroider  borde ge BW = >30Mhz.
Första provskottet blir först när biaskretsen och förstärkningen är under kontroll. MOSFETar har tendenser att ta död på sig själv annars. MOSFETen som kommer att användas i testkopplingen är en gammal 2SK1310. i s.k gemini kapsel för kommersiella VHF slutsteg och har två aktiva delar. Den vill ha 50V. 2SK1310 ger minst 180W ut. Byter man LDMOS till en senare BLF-modell kan man nå 280-300W men efter lite justeringar.


måndag 4 februari 2013

Ny 10m fyr 2013 SK0CT/B

Den gamla SK0CT/B 10m fyren fick problem efter ett antal avbrott av nätspänningen.
På samma 230VAC fas sitter numera nån ny ventilationsanläggning med ett PWM-nätaggregat.

Bilderna nedan visar den nya fyren, som är ombyggt från grunden. Enbart PICnycklingskretsen är kvar från tidigare fyr.

Bygget är gjort med utstansade runda kretskortsbitar som limmas på kretskortet.
Fördelen är att man kan snabbt ändra konstruktionen och att man utelämnar hela kretskortsproblematiken.
Nackdelen är bitarna lossnar om man böjer på komponenterna. Tyngre komponenter limmas separat.

De olika byggstenarna är väl beprövade och det har mest varit fråga om att få respektive byggsten att samarbeta med varandra.

Jag bygger 3st fyrar enligt detta koncept, en hamnar i SM0, en i SM7 och sen får vi se vart den tredje hamnar.

Tidigare sändare har alla haft sina egenheter och ibland varit problematiska på olika sätt. Detta är den senaste i raden av kristallstyrda fyrsändare med fokus på omfattande DC reglering.
En sändare som är igång 24h år efter år "slits" på andra sätt, ofta är det en komponent som ger upp och orsakar allt från tyst sändare, konstant bärvåg eller en oren utsignal.

DC filtreringen blev omfattande i den här konstruktionen, den syns i vänstra övre delen av kretskortet nedan och filtreringen är till för att minimiera överlagrade oljud till sändaren via DC spänningen. Målet är att den nycklade bandbredden ska vara så liten den kan vara i en så enkel konstruktion.

Så nu har nivån av AM-modulering på bärvågen reducerats.


Nycklingen påverkar också bärvågens bredd, så även detta bygget har nycklingskontroll med enkla RC kretsar. RC lösningen betyder att CW teckenhastigheten begränsas och nu går fyren i långsamt takt.

Drivsändaren är kristallstyrd i vanligt ordning, en buffer och förstärkare följer efter oscillatorn. Två drivsteg nycklas och drivsändaren ger +24dBm efter det 5-poliga lågpassfiltret.


Det första 5-poliga lågpassfiltret trycker ner andra och tredje övertonerna och behövs eftersom drivsändaren har bredbandiga försteg.


Det andra 7-poliga lågpassfiltret mellan antenn och slutsteg är en helt vanligt konstruktion från kända tabeller i amatörradiolitteraturen.






Så här ser spektrumet ut uppmätt efter sista 7-poliga filtret. Förlusten i filtret på 28.3Mhz är 0.19dB och anpassningen -26dB .
https://www.google.se/intl/en/options/
På 112Mhz är dämpningen nere på -60dB eller bättre.

Tittar man på andra övertonen på 56Mhz så är dämpningen -37dB  och filtrets Fco är runt 30-31MHz .




Frekvensen blir 28.2920Mhz eller nåt i det häradet, JFET oscillatorer är lite kinkiga och  man har inte så mycket justermån. +24.28dBm (drygt 250mW) ger drivsändarens sista drivsteg vilket består av en PTZ2222A som når en max arbetstemp. på 45-50C.



Slutsteget ger 7-8W beroende på drivspänning, det är en helt vanligt surplus 2SC1969  i en Klass-C koppling enligt testkretsen i databladet (plus lite egna justeringar).
















2SC1969 ger enligt databladet 4W ut vid 0.25W in @  12V.  Nu körs slutsteget på minst 13.5V därav den högre effekten, databladet anger bara 12V data.
Vid prov i kontinuerlig drift blir det en märkbar värmeökning, däremot vid prov i nycklad sekvens blir värmeutvecklingen mycket blygsam. Nycklingsekvensen i fyren kan mao. ha bärvåg under minst 10sekunder utan ackumulerad värme. Effektuttaget och effektiviteten är mao. under kontroll och så länge åskan inte slår ner i antennen kommer PA't att fungera länge.
Genom att lägga till ett extra drivsteg från 250mW upp till 3W kommer man att få ut +3dB mer ur 2SC1969, men samtidigt går 2SC1969 betydligt hårdare och skulle det uppstå missanpassning under drift kommer den går sönder.
Skulle det bli aktuellt med mer uteffekt är det ett säkrare att lägga till ett ytterligare slutsteg efter 2SC1969.