DC matning via koax med QRO på 432MHz

Funderade på om det går att ha en preamp på ett en-koax system på 432MHz, dvs. använda DC-matning via samma koax, med ett större slutsteg (upp till 700W).
Dom flesta bias-tee burkarna är inte avsedda för halva kilowatt på UHF, snarare för mindre effekter som standard UHF apparaterna ger eller nåt litet PA.

Så frågan är hur man fixar en sådan DC-matning.

Första försöket, en standard DC-matning på koax, en stripline och seriekonding.
Inte lätt att få detta perfekt, drossel spelar stor roll när det börjar bli tal om hög effekt.

 

Generell modell av DC matning på en stripline och ATC seriekonding samt drossel + avkoppling.
En liknande modell sitter i köpeprodukter (värdet på drossel och konding är frekvensberoende)

Vad händer om man lägger på UHF effekt på ovanstående konstruktion ?.
Redan vid 50W börjar det bli varmt i komponenterna -  så jag kopplade in den via nätverksanalysator för att se vad som pågår.
I analysatorn ser man att anpassningen är mesiga -12dB, dvs. det kommer antagligen att brinna fint med hundratals watt.

Så nån ny typ av DC matning måste användas.

Här är en annan modell, där man utnyttjar egenskaperna från en kvartvågslängd 50ohms koaxsnutt som är öppen i en ända. Klippte först till en 130mm lång koaxsnutt, enligt kalkylatorn blir den teoretiska kvartvågslängen i en PTFE koax 121.45mm (räknat på skärmen).

Principen är enkel, använder här semirigid PTFE koax och en öppen ända.
Två koaxer, en till antennen, en till sändaren/mottagare och en DC-block kondensator som hindar DC att nå sänd/mottagarkoaxen, DC når bara antennkoaxen.

 Koaxsnutten trimmas först ner till målfrekvensen med avbitaren, bit for bit.

Anpassningen till 432MHz gör man genom att korta ner kvartvågskoaxsnutten en bit i taget, började med 4mm, sen 3mm och sist 2mm, då hamnade man ganska nära målet.

Så där ser kretsen ut i mätning, Markören ligger på 432.2MHz, och max.anpassning ligger längre ner runt 410MHz.

 Tvärr är det lite svårt att hamna på rätt frekvens med klippning och det är lätt att koaxstumpen blir för kort. Att få rätt elektrisk längd bli ett problem när DC-matningen ansluts, när man stoppar in detta i en låda eller om man har lokala avvikelser som man måste anpassa sig till.

Perfekt anpassning men på lite fel frekvens,  -38dB ser lovande ut, räcker nog till för att DC-kretsen ska klara sig även vid höga effekter på UHF.

Det är väldigt knepigt att få rätt anpassning på rätt frekvens på UHF, så nästa knep är att göra kvartvågskoaxsnuttens längd variabel.

Variabel längd med en adderad och trimbar LC krets i "öppna" ändan av koaxen.
Nu i efterhand så är det kanske bara kondensatorn som behövs för att kunna justera längden elektriskt, men jag har inte hunnit prova detta ännu. Så nästa steg är klippa bort spolen och mäta igen.

En liten spole ca. 5mm ID och 2varv, samt en PTFE trimkonding 1-10pF.
På detta löder man sen på DC_matningen.

Så här ser det ut så långt, med LC trim, med DC-matning med drossel.
Förlust runt 0.1dB och anpassning strax under -30dB på målfrekvensen 432.2MHz.

Med trimbar kvartvågslängd kan man justera in bästa anpassningen efterhand på ett enkelt sätt.

Skulle tro att man justera även induktansen och få ett lite annat resultat, kanske t.o.m ett bättre resultat!.


Nästa steg i den här protorypen är att anpassa seriekondingen som blockerar DC mot sändaren, till höga effekter. Den nuvarande kondensatorn är en enda 470pF keramiskt ATC för runt 300V. Dom blir gärna varma vid flera hundra watt -  så tanken är att parallelkoppla ett antal silver mica för att distribuera värme och spänning över flera kondingar.
Det blir sen ett provskott på 400W CW - sen visar det sig om det kommer att fungera i praktiken med ett riktigt antennsystem istf. en ideal 50ohm konstlast.


Ovanstående kan man även göra med en enkel UHF VSWR mätare, en 50ohms UHF konstlast, lite kvalitetskoax och en vanlig kalkylator. Räkna fram rätt elektriska kvarvågslängd allt efter hastighetsfaktorn i koaxen (PTFE har 0.70%).
Sen trimmas stumpens längd grovt med klipnning, genom att sända 432MHz effekt igenom VSWR mätaren förbi kvartsvågskoaxen in i konstlasten, sen finjusteras VSWR med trimkondensatorn för bästa resultat.

Mer underhåll, en 432MHz förförstärkare

Så var det dax igen, en 432MHz preamp som tagit slut. Ger bara brus men inga signaler från antennen. Felsökning inledd.

Så här det denna preamp'en ut, en köpe-grej från DL-land med ett super-namn.
Nycklas via RF VOX eller via antennkabel med DC.

Detta är en två-stegs modell, en GaAsFet och en MMIC i serie via ett bandpassfilter. Har enligt databladet reglerbar förstärkning mellan 10-20dB.

Enligt databladet ska preamp'en tåla 500W SSB och 300W CW med DC nyckling - däremot är CX-120P koaxialreläerna specifierade till 150W vid 500MHz.

Databladet anger 0.9dB brusstal igenom preamp'en på 430-440MHz, det inkluderar antagligen brustalet på GaAsFet samt loss genom ett relä före GaAsFet.

Har själv kört 350W på 432MHz samt 150W på 1296MHz igenom CX-120P reläer under många timmar i slutsteg - så man kan säga att den typen av relä klarar mer än databladet anger - även om missanpassning och förluster är synliga på mätbänken på de frekvenserna.

Tittar man inuti den så har två skyddsdioder satts ur spel vid nåt tidigare tillfälle.

Vanliga 1n4148 switchdioder i parallel till jord ska ge första steget visst skydd till första förstärkaren.

Här sitter andra steget, en MMIC MSA1104.

MMIC med +10dB gain.
Enligt databladet har 1104 en IP3 på 30dBm och NF på 3dB vid 500MHz.

MMIC har sin drivspänning på plats, rätt högt satt och nära max.värdet 5.5V.

Här sitter det första steget,, en GaAsfet, en MGF1302.

Märkning MGF1302
Enligt databladet har 1302 en NF på 1.4dB vid 4GHz och 11dB gain, men ND blir lägre på 432MHz.

Finns spänning från 78L05 regulatorn till GaAsFet.
Egentligen en väldigt hög matningsspänning, lite spänningsfall blir den genom ett 10ohm motstånd i serie med biasmatningen. Normalt jobbar dessa på 3V, max.värdet är 6.0V.

Lite data.

Samt en del av kretschemat, (inte helt komplett)

Här ser man MGF1302 är satt på 5V samt 22ohm till jord.
Men enligt databladet så ska bästa brustal finnas vid 10-20mA och 3.0V.
Kanske är detta inte helt relevant, man måste prova sig fram med variabel spänningkälla och en brusfaktormätare.

Anslöt en signalgenerator på antenningången och en spektrumanalysator på sändaruttaget och där fanns inget att se. Med stor sannolikhet är det första steget som gått sönder.

Gjorde en snabb sniff med spektrumanalysatorn på Gate samt Drain - den är paj!

Hade inga MGF1302 i lager, så valet stod mellan två olika ersättare, en med riktigt bra brustal och en med lite sämre brustal. Det blev det senare alternativet.

Data på ersättaren. NE72084: Samma drivspänning (3V),  ström (10mA) .

En ny NE72084 samt en trasig MGF1302.

kk

Bytet gjort.

Så där ser det ut med en hel preamp. Bra med förstärkning.

OK, Då återstår en snabb koll i nätverksanalysatorn, var ligger anpassningen och passbandet.
Så här ser det ut genom bandpassfiltret och första resonatorn före justeringar gjordes.
Det gick inte få bättre anpassning, men en liten justering av passbandet gjordes.

Återstår att prova brusfaktorn (NF) i en NF mätare - och göra lite justeringar på första resonatorn.

Passbandet på plats, anpassningen lite för lågt i MHz.

Bandpassfilter, två poler.
Skulle tro att här försvinner runt 4-5dB vilket stämmer med preampens datablad på 10-20dB gain, 15dB i GaAsFet samt 10dB i MMIC minus 5 db i filtret.

Första resonatorn

Sist - skyddsdioderna är återställda på ingången till NE72084,

skulle tro att dom tagits ur bruk pga. IMD på nån plats med starka grannsignaler.

Preamp borde tåla några några hundra mW på ingången utan att skada GaAsFet.

Ny parabol för NAC 23cm

En utrangerad parabolantenn dök upp för nåt år sedan och i år fick jag tid att lägga lite tid på antenn och matare för 23cm (och även 13cm om det skulle bli aktuellt).

Fabrikatet är RFS microwave USA och är en s.k UHF Heavy Duty Grid Kit Range antenn.
Den är troligen specifierad från 400MHz till drygt 800MHz.
Användningsområdet kan vara allt mellan ISM, WLL, SS eller UHF TV.

Har mätt upp lite data på reflektorn.
f/D är 0.4, diameter under <7feet 2m="" cirka="" diameter.="" dvs="" p="">På 23cm får man ~23dBd gain och en 8 graders huvudlob.
Focallength är teoretiskt 0.8m men verkar inte vara det i praktiken.
Med tanke på formen är det inte lika förutsägbart att mäta upp reflektorn som en traditionell runt parabol med mittmatare.

Fästet för mataren sitter i offset anpassat för en speciell RFS-matarkonstruktion, så man måste ha ett justerbart fäste och sen hitta fokus genom att mäta sig fram i praktiken.

Problemet med detta antenn är reflektorn som består av parallella rör med ett 30mm gap mellan rören. Gapet är mao. för stort för 1.2GHz och 2.3GHz för att fungera tillräckligt bra som effektiv reflektor.

Lösningen är att naja fast en extra nät-reflektor på den gamla rör-reflektorn, i form av ett metallnät.
Jag fick tag på metallnät med kvadratiska hål 7x7mm vilket gör reflektorn använbar över 2.3GHz.
Nätet är nu monterad på rörreflektorn med metalltråd som najats fast.


Matare 23cm.
En temporär splash-plate dipol-matare sitter på plats nu och har provkörts, men det är tydligt att den inte sitter optimalt i fokus ännu. Mer justeringar måste göras.
Målet är att använda en ringmatare  med beamforming ring, ger bättre effektivitet.

ICOM IC-Q7 wear, tear and repair

ICOM IC-Q7 handapparat

IC-Q7 har varit den mest långlivade handapparat jag någonsin haft! Inköpt i JA nångång på 90talets andra hälft.
Plasten i chassit är extremt seg och tålig om man jämför plasten med andra fabrikat där plasten gärna spricker vid första stöten. Den enda som gått sänder är spärren för batteriluckan, men vanlig elektrikertejp har hållit luckan på plats i snart 10år. Nu väger den runt 200gram så det blir inga större smällar om den åker i golvet.

Men den har sakta med säkert tappat sin prestanda under en tid, mottagaren hör dåligt och sändaren verkar inte ha någon större uteffekt.

IC-Q7 är enkel att öppna, två skruvar i batterifacket  - sen är man inne. På bilden syns direkt att lödningarna har släppt p å flera ställen, runt SMA kontakten och även mot RF kretskortets lödpunkter, RF kortet är borttaget på bilden.

RF kretskortet, Det största problemet är att det vinklade mittstiftet på SMA kontakten har lossnat i sin lödning helt och hållet, även 3 av 4 lödpunkter har släppt samt att brickan som anlsuter SMA kontakt med jord har en lödtunga gått av helt.

Med lödsug, allt gammalt tenn borttaget, fluss borttaget, det ser ut att gå att montera ihop allt igen med nya lödpunkter.

Även spricka på logik-kretskortet löds om på alla ställen mot metallchassit.

IC-Q7 åter ihopsatt, vad blir resultatet på respektive band för sändare och mottagare.
-126dBm på 145MHz får anses OK för den här mottagaren med Squelch inställd på som "AUTO", orginaldata anger 0.16uV när Squelch ska öppna.
OBS: Detta är ingen FM SINAD mätning, snarare ett mått på när Squelch öppnar. Man kan ju även öppna Squelchen manuellt och göra en SINAD mätning men i detta fallet så är dt normala användingsfallet med automatisk Squelch.
Den automatiska Squelchen är enkel och delvis inbyggd i TA31136F kretsen, på LF sidan sitter ett LF filter och en detektor som lyssnar på den detekterade LF signalen och avgör om det finns brus på mottagarfrekvensen/detekterad LF signal och om det är brus så mutas LF till högtalaren.
Det finns ytterligare mer att göra om man vill, ett antal testpunkter kan mätas upp,  justeringspunkter att vrida på   -men det får vänta om det inte visar sig att det finns ytterligare problem.

På 434MHz stänger Squelch strax under -124dBm, även det OK för denna mottagare. Orginaldata anger 0.22uV.

IC-Q7 har en bredbandsmottagare från 30MHz till 1309MHz, på 23cm delen verkar känsligheten rimlig
-112dBm är inte bra men inte heller defekt på nåt sätt. Orginaldata anger 0.5uV.

På lägsta frekvensen -119dBm.

Sändaren ger 338mW på 145MHz, rätt nära orginaldata som anges till 350mW vid 3.0V.
Det sitter två stycken AA batterier och vid detta mättillfället var dom helt nya.
Max drivspänning  når man aldrig med AA batterier så det blir mindre uteffekt helt enkelt.
Slutstegen på VHF och UHF består vardera av 4st parallelkopplade 2SC3356 som normalt jobbar runt 10V @ 100mA, verkar vara överdimensionerade och klarar mao. av missanpassningar och värme på 3V drivspänning.

Sändaren ger 278mW på 434MHz - även det nära orginaldata som anges till 300mW vid 3.0V.

Så nu har IC-Q7 återfått sina prestanda med några enkla åtgärder och kanske håller den ytterligare 15år.

Tekniska krav på amatörradiosändare

När det blir dax så ska slutsteget provas och mätas upp gentemot de krav som ställts på amatörradiosändare. 
De tekniska definitionerna är inte specifierade av PT.S, istället hänvisar P.TS till tekniska specifikationer hos I.TU via följande länk:http://life.itu.int/radioclub/ars.htm

och i detalj på:http://life.itu.int/radioclub/rr/frr.htm

Nedanstående text kommer från http://life.itu.int/radioclub/ars.htm

ARTICLE 3

Technical Characteristics of Stations

3.6    Transmitting stations shall conform to the maximum permitted power levels for spurious emission or unwanted emissions in the spurious domain specified in Appendix 3. (WRC-03) 

APPENDIX  3  (Rev.WRC-03)

Tables of maximum permitted power levels for spurious
 or spurious domain emissions

 

TABLE  II     (WRC‑03)

Attenuation values used to calculate maximum permitted
spurious domain emission power levels for
use with radio equipment

Amateur services operating below 30 MHz (including those using SSB):

Attenuation (dB) below the power supplied to the antenna transmission line: 43 + 10 log (PEP), or 50 dB, whichever is less stringent

O.FCOM i england har skrivt lite mer än vad PT.S har gjort:
http://www.ofcom.org.uk/static/archive/ra/publication/ra_info/br68r11/br68.htm

Apparatus

4(1) The Licensee shall ensure that:

(a) the emitted frequency of the apparatus comprised in the Station is as stable and as free from Unwanted Emissions as the state of technical development for amateur radio apparatus reasonably permits; and
(b) whatever class of emission is in use, the bandwidth occupied by the emission is such that not more than 1% of the mean power of the transmission (not including the power contained in spurious emissions) falls outside the frequency band.

4(2) Notwithstanding any other term of this Licence, the Licensee shall ensure that the apparatus comprised in the Station is designed and constructed, and maintained and used, so that its use does not cause any undue interference to any wireless telegraphy.

4(3) If any undue interference to wireless telegraphy is caused by the radiation of Unwanted Emissions or the field strength of electromagnetic energy radiated from the Station, then the Licensee shall suppress the Unwanted Emissions or reduce the level of the field strength to the degree satisfactory to the Secretary of State.

4(4) The Licensee shall conduct tests from time to time to ensure that the requirements of this clause 4 are met.

4(5) The Station shall be capable of receiving Messages on the same frequencies and with the same classes of emission in use for the transmission of Messages by the Station.

Ett litet rör PA på labbänken, nu med mer +Va på anoderna

Med labb nätdelen så har rören +625 V på anoderna under belastning, och +705 V i vila och slutsteget verkar fungera som det ska och enligt Telefunkens QQE06/40 datablad klass B parallelsystem.

Nu är det dax för lite hamdomspecials, dvs. att börja sätta upp slutsteget på sina max. specifikationer och se hur mycket röret klarar av (utan att tänka på livslängd ).
Tanken är att detta ska vara ett slutsteg för SSB men även CW genom kontroll av Ug2/bias.

Telefunken som är det enda databladet jag hittar som har en specifikation för 5894/QQE06/4 i klass AB och C, anger att:
Klass B, SSB, 30MHz
Anod: 750V / 150mA

ScreenGrid: 280V / 25mA
ControlGrid: -30V / Ia: 40mA idle, 0mA

Uteffekt: 74W P.E.P


Klass C: CW I.C.A.S 200MHz
Anod: 750V / 2x90mA
ScreenGrid: 250V / 14mA
ControlGrid: -80V / 1.7mA
Uteffekt: 96W
%: 71



Idag var det projekt "öka anodspänning" och över max.specifikationen som är +750V
Rotade i junkboxen och hittade ett par delar som går att kombinera ihop, trafo Hsp, full likriktare med mättuttag samt fyra st. Hsp kondingar med bleeders.
Trafo visade 1100V utan likrikare och konding/bleeders och har klarat av 1A tidigare.
Så med knappt 30% högre anodspänning, vad kommer det göra ?

Ny nätdel för anodspänningen - snabbt ihopsatt för en test

Anodspänningen i vila: 1098V DC, så jag når inte målet med 1.1kV.

Anodspänning under belastning blev 951V DC vilket var lite synd, tappade 144V. Målet var 1.1kV under belastning.
(bilden vill inte hamna på rätt ledd ...)

Tidigare tester har gjorts med drygt 10W i driveffekt, men det verkar gå att mata på mer, så även drivspänningen på drivsändaren har höjts med 1.8V till 13.8V DC.

Driveffekten från Yaesu FT-7 på 7-28MHz, vid 13.8V DC, hela 14W, inte illa alls.

Så vad ger då två stycken QQE 06/40 rör i parallelkoppling vid 951V DC och 14W in ?
Provade på fyra frekvenser med slutsteget avstämt på respektive band:

28MHz: ~100W @ 14W @ 951V +Va
Noteras: det är nåt som inte fungerar här, kan vara uttaget på L som måste ändras och/eller brist på LC kompensation på drivgaller för de pF som finns genom röret, borde prova med en liten induktans och konding på drivsidan om inte en ändring av uttaget på L räcker till.

21MHz: 160W @ 14W @ 951V +Va
Noteras: det gick att stämma av korrekt och C1/C2 räcker till, möjligen ska uttaget på L justeras lite mer

14MHz: ~170W @ 14W @ 951V +Va
Noteras: fortfarande bästa bandet så här långt

7MHz: 150W @ 14W @ 951 +V
Noteras: C2 räcker inte till, står på max pF så här krävs lite justeringar

Slutsatsen efter dessa prov är att:
Enligt databladet borde man få ut knappt 150W på två rör vid 750V eller 180W på två rör i klass C.

Jämför man detta projekt med andra liknande projekt så ligger mina uteffekter per rör lågt.
- Som mest har jag nu 85W uteffekt per rör, lite mer borde finnas att hämta ut med hjälp av den högre anodspänning, mer driveffekt och mer anodström.

- Värmeutvecklingen i rören är märkbar om man sänder en SSB enkelton i 15sekunder, en fläkt måste gå kontinuerligt för att hinna kyla mellan TX/RX. Anodpinnarna måste kylas med anodflärpar redan vid normala effekter.

Med slutsteget avstämt på 14MHz, mer än 150W ut till konstlasten.

Närmare bestämd knappt 170W på 14MHz om man uppskattar effektmätarens utslag på de olika effektlägen: 150W och 1.5kW

Den inbyggda strömmätaren visar en rimligt ström i läge: Ig2.
På läge: Ig1 ser man inget utslag ännu, vilket borde betyda att det inte är klass C ännu   ;)


Alla tester har hittills gjorts i en 150Watts 50Ohms terminering - som nu börjar bli riktigt varm fort.
En annan lösning behövs fortsatt, kanske en -3dB dämpsats eller en större terminering.

Nästa steg blir ett antal åtgärder,
- dubbelkolla -Vg2/Ia idle så röret jobbar på "rätt ställe"
- kontrollera VSWR för drivsändaren vid TX, troligen behövs lite C & L på ingången
- Öka +Va, målet är +1.1kV, med en annan trafo ur junkboxen.
- kolla upp strömmätaren för Ik, nåt är felkopplat.

Ett litet rör PA på labbänken QQE06/40 QQE06-40

På labbänken står nu ett nytt litet DIY rörslutsteg som växt fram under våren.
Byggstenarna i detta slutsteg är mest junkboxprylar och några få kompletterande inköp.

Eftersom jag har ett par QRP transceivers som ger 10W och några hembyggda monobandssändare, så vore det kul med ett anpassat slutsteg. Målet med detta steget var 100-200W uteffekt beroende på anodspänning och antal rör. Vore även kul om det var switchbart initialt mellan 7 - 28MHz, men förberett för 3.5MHz senare.

Så här ser slutstegslådan ut nu, frontpanel med ett litet mätinstrument + omkopplare, C1 + C2, bandswitch samt två brytare för standby samt biasström (klass-C, klass (A)B.)

Och baksidan med kylfläkt och diverse kontakter, en 12-polig kontakt för alla spänningar, en RCA för T/R, RFin, RFut samt fläktstyrning.

 På tradera hittades flerpoliga kontaktpar (hona/hane) och lite SO-chassikontakter. En fläkt planerades tidigt eftersom det kommer att bli varmt ju längre detta steg tweakas.
Lådan är hemgjord och bockad nere i pannrummet ;), plåtsvepet är perforerad för kylning och man ser dessutom röret i drift.

Innanmätet, här ser man dom två tetroderna och att det finns en bandswitch

 Där är dom, 2st QQE 06-40 Philips glasrörs tetroder, sammanlagt 4st tetroder parallelkopplade, provkörde först bygget med ett rör för att korta ner inkörningsproblematiken.
Med 10W driveffekt så ger ett rör cirka 60-70W på 14MHz i nuvarande konfiguration.

En liten toroid används av utrymmesskäl

 En vanlig pi-krets som avstämning, C1 har två sektioner, även C2 har två sektioner. En toroid t-200 används på 21MHz och 7MHz men är lindad för att klara 3.5MHz senare när lite mer pF lagts till p C1 och C2.
Anodkontakterna är hemmagjorda av fosforbronsliknande skärmlådematerial, plåten har lite svikt med håller formen vid rimliga töjningar. Det är helt nödvändigt att kyla dessa anodpinnarna när man tar ut max.effekt ur rören. Min IR termometer visar temperaturer högre än tillåtet enligt databladet -  utan dessa kylflärparna, även glaskroppen blir varm enligt IR mätare så en fläkt behövs.

Nätdelen, en kraftigt modifierad Heatkit modell, lämplig som labnätagg.

Den separata nätdelen ger flera olika spänningar, dock inte glödspänningen som sitter inbyggd i botten av slutstegslådan.
I nätdelen sitter även ett 90sekunders delayrör som lägger på anodspänningen sist efter påslag.
Den 12-poliga kontakten är väldigt smidig för olika labbändamål, i kontakten finns -120V för bias, +270V för galler, +650V för anod, en styrspänning på 12V för reläer samt 230VAC matning till glödtrafon i slutstegslådan.

Här är en av dom få databladen som beskriver klass-B data med dessa rören, dessutom i parallelkoppling.

schema (med fel inritade ;:)))

 Ett byggschema, så här ser det ut nu (med reservation för sena modifikationer och fel...) Som det framgår är detta ett trögdrivet slutsteg, som matas i en 50ohm icke-induktiv resistor och den lilla RF driveffekt som krävs läcker igenom seriekondingen till gallren. Fördelarna är bra anpassning, inga fler bandunika komponenter eller bandmkopplare.

Nackdelen är att min 10W drivsändare kanske inte klarar att driva två rör i de max.tester som kommer senare....

har fem lägen på mätinstrumentet, än så länge är fyra lägen inkopplade

Ett litet uV instrument används för flera olika mätpunkter, shuntar och skalresistorer är uttagna och uppmätta för två rör. Har nu lite koll på arbetsvärden under avstämningen av slutsteget.

Några resultat i klotterform

Mätprotokollet visar följande vid +652V på anod under belastning, med två rör i parallel:

• Uteffekten dalar lite över 21MHz, vilket är lite konstigt och nästa steg är ytterligare justeringar.

• På 14MHz och 7MHz verkar QE 06-40 fungera väldigt bra - nästan som om rören är frekvenskänsliga och extra "glada" runt 10MHz ?

• 10W ger Yaesu FT-7 och som bäst får man då ut 130W ut på SSB och CW.  Med bara ett rör och 10W in får man ut runt 70W, så det betyder att det finns mer effekt att hämta med två rör i parallel om man använder en större drivsändare. Nästa steg är att prova med 20W.

• Om steget är helt linjärt vet jag ännu inte, men det ser ut att gå med mycket lite ström på Ig1 och Ig2 håller sig enligt spec. Nästa steg är att göra en linjäritetsmätning.

• På 7MHz stod C1 på max, så där kan det finnas mer att hämta med lite modifieringar.

• På 3.5MHz fattas många pF ännu så testresultatet är bara preliminära. Nån omkoppling för mer pF måste göras om steget ska kompletteras med detta band.