Summa sidvisningar

torsdag 14 december 2023

Doublesided PCB through Hole DIY plating, rivets part 2

 Gjorde nya försök med genomplätering av hål, i glasfiber som tidigare men också i ptfe kretskort


Procedur som tidigare men med lite ändringar

Doppade kretskortet i silvertennlösning under en minut
Två bitar kopparfolie - den till höger har varit i ett utspätt silvertennbad
Tanken var att kemiskt addera silver på alla ytskikt
Ska prova addera silver på en provbit med kol/grafit bläcket och se om det ens tar emot silver på samma sätt som koppar gör på bilden
Har ingen nytta av mer silver på kopparytorna annat än runt hålkanterna och i hålen




Kortare pläteringstid & högre ström & samt delvis agitering av vätskan under en halvtimme


Använde mellan 100 och 400mA under cirka 2 timmar
(i skillnad från tidigare försök med 50mA i 1 timme och sen 100mA i 3 timmar)
Silverlösningen var utspädd 1:10 med batterivatten
Kopparbadet var utspätt med 25% mer ättiksprit
Lade elektriskt ledande kol/grafit bläck i alla hålen.

Resultatet


Resultatet i glasfiber blev sämre än tidigare
Koppar byggde på i stora klumpar inuti hålen, oklart om agiteringen var bra eller dåligt.
Tror att felen uppkommer av den förkortade pläteringstiden och den mycket förhöjda strömmen.

Resultatet i ptfe blev blandat
Borrhållen var inte rena, det fanns fiber kvar från väven i ptfe efter borrning, vissa hål klarar sig från fibrer medan andra hål sitter på en fiber som slits av vid borrningen och det bildades kopparklumpar i dessa hål

Att använda tush för att hindra koppardeposition över hela kretskortet fungerade inte
troligen löstes tush upp av silverbadets saltsyra och ättikspriten i pläteringsbadet
Man behöver en syraresistent mask av nåt slag
 


Testbitar

Testbitar


Borrhål pläterat i glasfiber med klumpbildning i hålet

Glasfiber utan klumpar i hålet med ett bättre resultat och lite skägg runt hålkanten




Ptfe med fibrer och klumpbildning och lite dåliga kanter där bläcket syns





Ptfe med färre fibrer och en lite bättre resultat och bättre kanter


Så vad händer när man lägger lödpasta och lödtenn i dessa hål?

Började med lödpasta från varje hålsida och på med varmluft, pastan flyter in i hålet med nästan kapillär kraft och hålen löds ihop

ptfe kort 0.8mm hål


ptfe kort andra sidan 0.8mm hål

glasfiber med fyllt hål 0.8mm

glasfiber andra sidan med fyllt hål 0.8mm


Lade på vanligt lödtenn ovan på pastan, fyller i ytterligare i hål

Skär man ut kretskortet runt ett hål och mäter ohm mellan kretskortssidorna så är det inga förluster man ser, kanske om man lägger på flera ampere på ett enda hål kanske det blir problem.

Test av DC från båda sidorna av kretskortet - det funkar!



Där det elektiskt ledande bläcket lagt sig på ändarna av kretskorten så ser man att koppardepositionen har gjorts och man kan löda på dessa ändarna direkt med tenn så har man en starkare förbindelse, bäst resultat blir det med lödpasta först.

De defekter som syns efter elektropläteringen, typ hålkanter som inte är pläterade eller hål som är ojämnt pläterade inuti verkar fixas till av lödpasta + lödtenn som täcker över dessa små ytorna på ett enkelt sätt.

Grund för att löda, elektropläterad koppar på grafit/kol bläck
Lade på tenn och ytorna blev helt förtennade, ännu jämnare resultat får man om man använder lödpasta först och sen lödtenn ovanpå.


Nästa steg

Är nog rätt klar med en metod och gör inga mer kemiska experiment nu
Provar med silverbad en kort stund
Därefter plätering sker med låg ström 50-100mA och 2-3 timmar i badet

Nån typ av maskering behövs på de kopparytor som inte ska pläteras

Det finns massor med olika tejp, vax och spray som klarar pläteringsbad och kan tas bort enkelt

Provar nog en tejp med silikonklister
Kaptontejp eller polyestertejp verkar passa och är överkomligt prismässigt

När hålen är klara - på med lödpasta i varje hål och gör en värmecykel
Efter avfettning och rengöring är kretskortet klart för komponentmontering

Kretskortnitar - dom är enklast att använda på 1.5mm tjocka kretskort
På tunna kretskort blir nitar ett problem och varje nit kan behövas kapas av och formas om samt lödas
Andra nitlängder vore det bra - men hittills har inga kortare nitar dykt upp.


Elektriskt ledande underlag  - bra eller dåligt så här långt ?

Bläck med kol/ grafit

Grafit är rent kol - kanske finns skillnader mellan handelsnamnen kol & grafit
Grafitpulvret i mikrostorlek ska enligt tillverkaren vara ren från olja och föroreningar
Vad kolet i kaligrafibläcket har för egenskaper är oklart -kanske finns det olja i den....
kanske är det bättre att använda en enkel färg och tillsätta grafitpulver 

Grafitpulvret kan i blött tillstånd blandats med små mängder makrogol 4000 och kaustiksoda

Grafitpulver kan i blött tillstånd blandas i ett silverklorid, tennklorid och kopparpulver under 5-15minuter

Efter detta kan man göra en färg, en elektriskt ledande färg med additiv för ett bättre resultat i dessa kretskortshål 8)

Epoxy


Alternativet är att använda en flytande epoxy av bisfenol A och sen addera ledande material i form av grafitpulver som i sin tur redan blandats med silver/tenn/koppar.

Denna typen av epoxy med bisfenol A är vanlig, med en separat härdare.

Grafitpulvret blandas i epoxy och efter härdning används som elektriskt ledande skikt i pläteringsbad där koppar deposition kan ske - typ viahål i kretskort.

Epoxyhantering låter lite knepigt när man vill ha rena ytor omkring kretskortshålen och epoxy kletar gärna runt allt den kan komma åt om konsistensen är för lös.
Efter härdning är det mekanisk bearbetning som krävs om man ska få bort epoxyöverskott


DISCLAMER/SKRIFTLIG FÖRKLARING


Ju mer man läser om ämnet through hole plating 
så inser man hur lite man vet i ämnet

Hittills är experimenten och resultaten här av ytterst låg standard 
om man jämför med industriell tillverkning

Men 

8)

För det syftet jag letar efter så har genompläterade hål gjorts
i både glasfiber och ptfe kretskort 
förtenning kan genomföras och resultatet är användbart som jordvior

De speciella, ytmonterade, tunna, ptfe och fåtaliga kretskort jag gör kan
 mao. få jordvior gjorda 
utan att använda för långa kretskortsnitar och de problem dessa innebär...

X
Det finns komppletta paket att köpa (som företag) med alla kemikalier för hålplätering
Paketeten innehåller Cleaner, Activator, Viacleaner, Copperplater, Shine
Ingen aning vad dessa paket kostar
Kemikalierna är tänkta att användas i en pläteringsmaskin som har polaritetsreverserande
PWM modulerat nätaggregat och processen tar runt är 1-2timmar





















torsdag 30 november 2023

Doublesided PCB through Hole DIY plating, rivets

Har nu provat att göra egna genompläterade hål i dubbelsidigt 1.6mm tjocka FR4 glasfiberepoxy kretskort


Experiment & Resultat

Allt skrivet nedan är experimenterande information - allt kan ändras och resultatet kan variera kraftigt.
Men  - med denna info har genompläterade dubbelsidiga kretskort tillverkats hemma på köksbänken inom 5 timmar från CAD utskrift, etsning och hålplätering. Utskrift och etsning tar runt 30minuter med hantering, hålpläteringen tar 3-4 timmar i nuvarande variant.

Avsikten här var inte att kunna massproducera kretskort med hålplätering, avsikten var snarare att prova om det går att göra en liten mängd hål på valda delar av ett kretskort. I detta första steg så är det enbart fokus på om det går att få hål att fungera som genompläteringar.

Resultaten så här långt -  är vad man kan kalla för sub-standard 8) MEN - i tester har jag lyckats få ett ledande skikt i borrhål som senare har kunnat kopparpläteras. Dessa kopparpläterade hål har sen fyllts med lödpasta och lödning med varmluft. Dessa vior är nu tillräckligt bra och kan återproduceras i mindre områden runt speciella mikrovågskretslösningar. 


Komplext ämneområde

Ju mer man petar i ämnet kretskortstillverkning desto längre blir listan på saker att fundera på.
Så detta inlägg blev alldeles för långt - mycket längre än tänkt ;)


Kemi - syrafri elektrolys

Att plätera utan att köpa syra, t.ex batterisyra, är ett bra alternativ då batterisyra inte längre säljs till privatpersoner ens i små förpackningar. Man måste köpa via ombud för påfyllning av ett bil/mc batteri. Batterisyran är till för att öka konduktiviteten i elektrolysen, en egenskap som är viktig i industriella processer där det ska gå fort.

Man kan plätera koppar med elektrolys utan svavelsyra/batterisyra.
Ta t.ex ättiksprit 12%, den har lågt ph och fungerar som bas för elektrolysen och innehåller det destillerade vatten man behöver.
Blanda i kopparsulfat i ättikspriten. Kopparsulfat är lätt tillgängligt som granulat/pulver och man blandar den i ättikspriten till vätskan är klar, kanske även med lite värme.

Badet blandas på värmehäll och omrörning igång

För att underlätta kopparvandringen under elektropläteringen kan man addera en liten mängd polyetylenglykol, som även den är lätt tillgänglig i form av laxermedel och går under namnet Makrogol 4000.

Nu har man ett enkelt sammansatt kopparpläteringsbad med ett additiv.


Kretskort och hål

Använde 0.8mm kretskortsborr för alla hål.
I mitt test så borrade jag 0.8mm för hand med lågvarvig borrmaskin och kretskortsborr
1.0mm hålen borrades med vanliga metallborr och lågvarvig borrmaskin.

1.0 och 0.8mm hål samt alla borrkanter är nedtagna


Borrhål och preparering med ledande bläck

Efter håltagning så tar man ned alla borrkanter och jämnar ut kretskortsytan genom slipning och rengör efteråt med iospropanol fuktad trasa och blåser luft igenom hålen.

Varje borrhål är nu i behov av ett elektriskt ledande skikt som i sin tur kan beläggas med ett tunt kopparskikt.
En enkel metod är att använda en elektriskt ledande färg. Graftipulver, batterivatten, isopropanol, bläck  finns lätt tillgängligt.

Det finns bläck för t.ex kaligrafi som innehåller kol, den kan man använda som bas, kol är elektriskt ledande.
I bläcket adderar man grafitpulver blandat i batterivatten som även det blir elektriskt ledande. Addera ett medium som t.ex isopropanol,  dels få bläcket att flyta bra och dels för att hjälpa vätskeavdunstning efter applicering av bläck i hål. 

Ingredienser för elektriskt ledande bläck

När bläcket är fortfarande flytande så måste överskottsbläcket ut ur borrhålen. Man kan använda luft på burk eller undertryck i slang, typ dammsugare för att rensa ut hålen.
Sen ska kvarvarande bläck på väggarna i borrhålen torka ordentligt, man kan värma upp kretskortet så torkar det fortare.

Värmeplatta under en tid, bläck torkar

Nu har man ett elektriskt ledande skikt för elektropläteringen.

Borrhål och preparering med silverlösning

Ett alternativ att prova istället för ledande bläckvarianten.

Man gör en koncentrerad lösning av silverlödtenn och saltsyra, man filtrerar ut tennresterna, sen späds denna lösning ut med silverputs innehållande thiourea/saltsyra och kanske även med batterivatten. Lösningen ska vara mer utspädd än när man försilvrar kopparbanorna efter kretskortsetsning, man vill ha ett tunt tunt lager med silver.


Preparering och elektroplätering

Kretskortets ytor rengörs från bläck,  avfettas med isopropanol eller aceton på fuktad trasa eller papper.

Plätering görs med variabelt nätaggregat där två anoder (+) är av ren koppar och katoden (-) är kretskortet.
Med variabelt nätaggregat menas att det finns en strömbegränsning och amperemätare.
Man måste använda små strömmar, vilket hjälper fyllnaden av de borrade hålen.
I mina tester användes 50mA och 100mA under ett par timmar, mellan 0.6 och 1 Volt.



Två anoder med kopparfolie
och kretskortet som agerar katod

Här ser man efter processen att koppar har
tagits från anoderna och lagts på katoden

 





Efterbehandling av kretskort

Efter kopparpläteringen har kretskortet en  matt, något grov och sträv yta. Den ytan tar man ned med fint slipppapper eller stålull tills den blir lite mindre matt.
Besiktigar man hålen med lupp kommer man se att det finns en genompläterad ljus kopparyta i varje hål, kanske hittar man små punkter med defekter i några hål där glasfiber eller bläck lyser igenom.

Testbit direkt ur badet

0.8mm hål har ett skikt koppar inuti
På kanterna av kretskortet ser man koppartillväxten i form av en taggig kant


En till 0.8mm bild



1.0mm hål har ett skikt koppar inuti



Lödning av hål

Även om man nu har ett pläterat hål är kopparskiktet mycket tunt och man kan tänka sig att dessa pläteringar inte heller klarar en värmeexpansion vid lödmontering av komponenterna.

Ett sätt att ytterligare få varje pläterat hål att klara mer ström och ha en lägre resistans är att fylla varje hål med lödpasta och sen värma kretskortet enligt anvisning. Tennet flyter ut i hålet och runt hålets kanter på kretskortet  - och förbinder varje sida av kretskortet på ett bra sätt.

Slutresultatet med förtenning av 0.8mm hål genom lödpasta

Nu har man genompläterade hål med ett tjockare skikt av förtennade ytor.
Om kretskortet är för ytmonterade komponenter och lödpasta används kan man göra detta i ett moment, dvs. fylla borrhål med lödpasta, sen montera SMD komponenterna i lödpastapunkterna och göra värmecykeln för lödpastan.

Lödning går kanska snabbt med lödpasta
och man följer tempkurvan med en IR termometer och värmehäll


Resultatet - blev det användbara hål?

Inspektion med lupp och mikroskop visar att:

1.0mm hålen har alla en kopparpläterad insida men alla hålen har också fläckar där koppar inte lagt sig,
0.8mm hålen har alla en kopparpläterad insida och även här finns små fläckar där koppar inte lagt sig.

Försöker man förtenna ytorna med lödpasta och varmluft så lägger sig tennet i hålen och täcker över de mindre fläckarna.
Lägger man ytterligare på mer lödtenn så kan man fylla upp hål helt och få mer hållbara hål

Så - ja metoden fungerar, man kan skapa vior och även leda bort komponentgenererad värme till ett jordplan för värmeavledning

Men - det finns små saker man kan prova redan nu i förhoppningen om ett bättre resultat...


Göra fler tester med elektroplätering av hål ?

Trixet är att göra hålen ledande så plätering blir komplett.
Problem finns med den katalysator jag använt i form av ledande bläck, de elektriskt ledande partiklarna är kolpulver och grafitpulver och är kanske inte så små som dom borde vara, bläck som medium är kanske avstötande eller innehåller nån typ av fett

Silverbaserad lösning verkar den mest kostnadseffektiva katalysatorn och enkel då den är en "electroless" metod att prova och har mindre partiklar än bläckvarianten.

Egentligen borde man prova tre varianter av preparerade borrhål och se vad skillnaden blir:
ett set med hål som har ledande bläck, ett set med hål med enbart silver, ett set med hål som har både bläck och silver.
Egentligen är detta två helt olika metoder att preparera borrade kretskortshål, ledande lager färg och deposition av silver, som kanske inte är avsedda att användas i ett och samma hål samtidigt.

Har funderat och troligen blir det denna metod att prova nästa gång:
  • borra alla jordvior runt de kritiska rf komponenternas positioner och ta bort borrkanter - rengör kretskort & borr noga först med aceton
  • lägg i ledande bläck i vissa av borrhålen, ta ur överskottsbläck, torka av överskott, låt bläcket torka i hålen på värmehäll
  • lägg på tush med tushpenna på båda sidor där kopparplätering inte ska ske - pläteringstiden blir kortare nu
  • doppa kretskortet en kort stund i en utspädd silverlösning på värmehäll med omörning - förhoppningen är att lite silverjoner lägger sig på det ledande bläcket. Silver/Tennkloridlösningen är ny, man förbereder lösningen nån dag innan med saltsyra och silverlödtenn (utan flux), späder ut med batterivatten och några ml silverputs som innehåller thiourea som är en reagent som kemiskt leder till lite bättre resultat
  • kopparplätera långsamt, denna gången med en mer utspädd elektrolys med mindre kopparsulfatinnehåll- förhoppningen är att koppar vandrar in i hålet på ett bättre sätt
  • inspektera hål igen
  • fyll hål med lödpasta och gör en lödvärmecykel
Istället för två steg (ledande färg + elektroplätering/polyetylenglykol) 
Så blir det nu en process i tre steg (ledande färg + silver/tennklorid + elektroplätering/polyetylenglykol).
Istället för ett additiv (polyetylenglykol) blir det två additiv (polyetylenglykol/thiourea) - så på ett sätt har man lärt sig något litet mer om basic  kopparelektroplätering 8)




Varför göra ledande kretskortshål hemma i labbet - när man kan köpa kretskort?

Ja - det tar cirka en vecka att få hem en bunt färdiga dubbelsidiga kretskort från öst - med pläterade hål/vior, lack och lödmask och det kostar inte så mycket heller.  8) Men det är kul att prova göra enstaka kretskort med speciella behov och montera komponenter snabbt - nåt som kan mycket tid och är felbenäget att få ordning på i CAD om man ska beställa från öst, cykeln blir lång om korten blir fel och man ska göra om detta flera gånger. Att få till footprint på kretsen i CAD kan vara en lång process, exposed pad + lödpunkter runtom.

Det jag egentligen ville ha var genompläterade hål på vissa platser på ett kretskort. Typ bättre jordplan på och runt RF förstärkarkretsar. 
Ser ingen nytta med att elektroplätera hela kretskortet som detta test ledde till.

Man skulle tänka sig använda en mask där man fokuserar pläteringen vid hål på valda platser på kretskortet. Industriellt har man (grön) lack som lagts på med mask. 

Att göra en mask tar sin tid, så kanske är det enklare att lägga på ett lager tush med en tushpenna som skydd under pläteringen, precis som man kan göra vid etsning där tush skyddar kopparytorna.
Något att prova nästa gång. 


Kretskortsnitar


Genompläterade hål och kretskortsnitar har samma funktion så om man har ett begränsat antal hål kan det vara lika effektivt att nita hål istället. Kretskortsnitar och stans finns att köpa för 1.5-1.6mm tjocka kretskort ofta med diametrar  från 0.4 till 1.2mm.
Man behöver ett mothåll och en liten handstans för att forma ena änden av niten, jag har provat med 0.8mm OD 0.6mm ID kretskortsnitar och tillverkat en handstans.

Tyska kretskortsnitar, 0.8mm borrhål, 0.6mm inner diameter, 2.2mm långa, hemsvarvad handstans
Funkar på både glasfiber och ptfe kretskort 1.5-1.6mm tjockt
För tunnare kretskort 0.3-0.7mm tjocka är nitarna för långa och försöker man nita ändå blir niten sned och hålet blir deformerat - men kanske spelar det inte så stor roll i små mängder så länge inga exposed pad komponenter ska monteras ovanpå nitarna.
Att hitta nitar för tunnare kretskort i butik visade sig vara svårt, alla är 2.2mm långa.
Nitarna löds fast efter montering.



Nackdelen med nitar är att man får en ojämn yta och en nivåskillnad mellan den nitade exposed pad jordplanet under komponenten och lödanslutningarna på sidorna av komponenten utan nitar. Kanske klarar lödpastan att fylla ut gapet som uppstår vid lödanslutningarna eller så får man handlöda med tunn tenntråd. Problemet är att man måste löda rätt direkt eftersom man inte kan använda metoden att lägga på massor med tenn och sen plocka av tenn med lödfläta som man gör med komponenter med ben. En komponent utan ben och med lödytor på kanterna är har inte samma beteende när man lägger på en lödfläta.....
De komponenter jag tittar på har 0.2mm ledare och 0.2mm mellan ledarna så det finns stor risk för fel om man försöker använda metoder för benförsedda komponenter.

För komponenter med exposed pad som jordplan och kylyta kan tush + plätering + lödpasta + hålfyllnad vara en bra lösning om man kan fylla hålet helt med tenn efteråt och skapa en termiskt ledande via till jord. Det är en manuell åtgärd efter att man färdigställt kretskortet och lött fast komponenterna.

I industriell process har man ett stort antal 0.2mm kopparvior/hål som sedan fylls med termisk ledande epoxy.
Termiskt ledande epoxy går att köpa på dispenser typ 15ml, priserna på dessa är mycket höga.



Fel i kopparpläterings metoden som man kan fundera på - men inte gräva sig  djupare ned i - de finns annat att pyssla med 8)

Problem i detta test

Det finns en del problem med en sån enkel process där plätering sker endast i tre steg: ledande bläck, elektropläterA, lödpasta lödning

Varför får man fläckar som inte har någon koppar alls i hålen efter plätering, det verkar som det elektriskt ledande skiktet inte är homogent, nån typ av förorening skapar en helt död zon.
Bläcket blandas med kol och grafit och tunnas ut med isopropanol.
Hålen borras med en metallborr - som kan ha någon förorening på sig.
Den man kan göra är att rengöra borr, kretskort, avfettning av båda innan borrning


Ström (mA) man använder under pläteringen får inte var för stor, annars bildas kopparklumpar runt borrhålskanterna som kan sätta igen hålen och blir svåra att löda. Det man vill ha är en långsam process så koppar från anoderna vandrar in i små områden som borrhål,

Det finns kalkylatorer som anger tid per cm2 eller likande vid plätering, ger lite info om tider.
ASF är ett inch mått som används, dock räknar man ofta på industriella processer med väldigt korta tider i varje steg i processen.

Hålen bör borras med en kretskortsborr på rekommenderat varvtal för att hålen ska blir jämna inuti och hjälpa till att få en ren yta i varje hål, är hålens insida grova bildas kopparklumpar under pläteringen.

Får man en väldigt grov kopparyta kan det bero på flera saker, dels hög ström men också för mycket kopparsulfat i elektrolysen, det är bättre att ha en svagare mix än en för stark mix och det är bättre att ha en lägre ström.

Processen fungerar på glasfiberepoxy kretskort.
Har inte provat på PTFE kretskort men det sägs vara mycket svårare och behandlingen av borrhålens innerväggar kräver en kemisk process s.k seed layer som fäster i PTFE materialet.

Kopparplätering görs med konstantström, den fungerar men industriellt används nån typ av reverserande switched polaritet med hundratals Hz under 20-40% av pläteringstiden - och det verkar göra hålen jämnt pläterade. Nån typ av tidsstyrt PWM nätaggregat  kanske?
Den reverserande strömmen är också lägre än den vanliga anod-katod strömmen, runt 10%.

Additiv som industrin har tillgång till - men svårare att få tag i till köksbänken - så glöm dessa

Additiv är nyckeln till bra s.k through hole plating"
Det finns många kemikalier som individuellt hjälper till eller förhindrar olika problem.

Det finns s.k brightening agents, accelerator agents, carrying agents, leveling agents, power agents - alla med syfte att förfina hålpläteringen, slätare skikt, nå längre in i hålen, öka koppartjockleken i hålen.

Dessa additiv tillsätts typiskt i små mängder, allt mellan 1 och 50gram per liter elektrolys.

Man kan leta efter buzzwords som:
MPS brightening agent
SPS
CI carrying agent
PEG microporing agent
PEG1000
PPG power agent
SH110
Leveler agent
Ethylene Thiourea

Istället för kol och grafit använder man guld, palladium, silver för att preparera väggarna i borrhålen plus en del kemi som gör att dessa metallerna fäster lite snabbare på glasfiber.
Lösningar innehållande dessa additiv och lösningar med rara metaller är svårt att få tag i eller så är priset mycket högt. 

Att hitta liknande kemi i andra produkter (som typ Laxermdel med polyetylenglykol i Makrogol 4000 eller Silverputs med Thiourea/saltsyra) är en utmaning som tar tid......



fredag 10 november 2023

28MHz beacon PA 2SC1969 rip, 2SC1307 new life

 Slutsteget i en 10M 28MHz fyr har gett upp  - reparations dax!


En 2SC1969 antik RF transistor har gått hädan och ännu en antik 2SC1307 har fått ersätta den.

Bytte rakt av till 1307 men uteffekt och verkningsgrad är mycket dålig.
1307 genererar massor med förlusteffekt men ger knappt 5W RF på 28MHz och utsignalen är inte ren.
Den slutstegskrets som 1969 var van vid passar inte 1307 - vilket drama! 8/

Så - för att sammanställa ett par timmar på labbänken ....mer bilder


Översikt på fulbygget



Krets framtagen enbart genom trial n error - resultatet är OK
Provar man med orginal testkrets från databladet så funkar den inte på samma sätt som här
L2 är en riktig slamkrypare - men med senaste varianten så blev det bättre!

Drivsteget är en PTZ2222A med 47ohm på emittern samt ett litet LPF som har lite förlust
Ett bygge från 2015

Mätning #1 Daiwa mätinstrument 1-150MHz sensor :)

Mätning #2 Professionellt instrument - 30-1000MHz sensor


Verkningsgraden, beräknad på uteffekten efter LPF,  är minst 50% om man betänker att LPF har lite förluster. 13.1V och 1.45A = 19W DC effekt, och 10W RF uteffekt samt lådan som agerar kylfläns blir inte längre lika het.

... -.-

fredag 27 oktober 2023


 


 

 


IC-706 VFO knob repairs

Bakgrund


Min VFO givare skar ihop för många år sedan, gjorde då en reparation genom att slipa om axelgenomföringen i givaren och olja in lagringen något.

Med tiden så har VFO stegen i Hz börjat hacka och stegen blir oförutsägbara helt enkelt, man får problem att ställa in en exakt frekvens. Ställer man in VFO steg i kHz så fungerar det som vanligt.

Lösningen


Fick tag i en front från en skrotad ICOM IC-820H
Tanken var att flytta över IC-820givaren till min IC-706a.......hur svårt kan det vara ;)

Jämför man mellan dessa givare så verkar dom ha samma fysiska attribut men märkningen på komponenten är olika - så nån typ av skillnad kan man misstänka finns

Övre givare är min gamla IC-706a
Undre givare är IC-820


Plockar loss båda givarna och ser nu att det finns skillnader på axelutförandet

Axellängderna skiljer åt

Modifieringar


IC-820 axel är längre, kapar man av axellängden måste man också slipa den flata delen på axel närmare sensorhuset - annars kommer VFO ratten att hamna långt ut på axel

Märkning för att slipa ned plana ytan och kapa axel

Metallspån är inte bra för axellagringen så jag lindar
först på lite vulkaniserande tejp över lagret 

Lika längd på axel, en bit avkapad axel från IC-820givaren

Resultatet


Alla de olika stegen i VFO fungerar nu som dom ska, Hz, kHz, MHz
Med den nya givaren så är glappet i axel åter mindre än den gamla omslipade axel.


Gamla givaren - problem

Givaren består av ett antal elektriskt ledande banor bestående av segment och dessa segment kontkakteras av en flexibel "strykare" som glider över respektive segment.
Troligen har dessa tunna trådar i "strykaren" fått stryk 8) och slutat stryka :/

Kanske har det gått att justera dessa försilvrade supertunna trådarna individuellt under ett mikroskop men eftersom det är många trådar i parallell är det svårt att undvika att intillliggande trådar flyttas -  så ett försök att justera kommer nog misslyckas

defekta trådar som ansluter segmenten






söndag 16 juli 2023

YAHFMBA - Yet Another HF Multiband Antenna 1.8 -> 28MHz

Prov med en multibandsantenn med 450ohms bandkabelmatning samt anpassningsenhet


På sommaren är det läge för antennexperiment och denna gången är det dax att prova på en antenn som förhoppningsvis presterar bättre på 80m och är betydligt lättare i totalvikt än den antenn jag har använt tidigare.

Den tidigare antennen är en förkortad ändmatad halvvågsantenn cirka 23m längd och tester har visat att den ligger runt 8dB lägre i signalstyrka på 80m i jämförelse med en normal 80m dipol.

På 40m upplevdes 23m antennen inte så mycket sämre än en normal 40m dipol - dock är 23m antennen mätbart sämre.


Så nya multibandsantennen består nu av 2x20m AWG24 (0.22mm) isolerad kopplingstråd, 8m 450ohm bandkabel.


För att sköta anpassning och bytet från balanserad till obalanserad matarkablar kan man använda en mängd olika lösningar.

Eftersom jag hade en gammal 50ohm till 50ohm koaxmatad hembyggd pi-matchbox med gamla BC vridkondensatorer och en 

färdig luftlindad spole samt tillörande mekanik plockades pi-matchboxen först isär i sina beståndsdelar.

En s.k. Z-match blev lösningen, lödde ihop parallelvridkondensator på spolen, samt en serievridkondensator. 

För den högohmiga matningen från bandkabeln lades 10varv kopplingstråd över spolens jordpunkt.

Alla delar skruvas på en träplatta med plåtvinklar och löds ihop med försilvrad koppartråd eller isolerad koppartråd.

Eftersom huset på vridkondensatorn är RF ledande måste man ha plastrattarna med - dom isolerar fingrarna från RF någorlunda - på 28 och 50MHz syns tydligt att fingarna kopplar igenom plastrattarna och man får svårt att exakt ställa in bästa SWR.

Hela bygget på super retro klassiker antik byggsättet träplatta
Omkopplaren med uttag på spolen används inte i denna kopplingen, den användes endast i pi-anpassningsenheten.


Mätresultat matchningsenhet ansluten till 2x20m 450ohm balanserad matare:

Prov visar att anpassning bättre än 1.5:1 är enkelt att få på flertalet amatörradioband (utom 18MHz och 28MHz) med denna krets.

18MHz var bästa anpassning 2.2:1, på 28MHz var bästa anpassning 3.0:1.

1.8MHz

Här ser man att seriekondensatorn (den bortre) är invriden mycket

3.5MHz

Redan på 3.5MHz är kondensatorerna urvridna mycket och egentligen borde jag ha en omkopplare som tar bort en sektion på seriekondensatorn 

7MHz


10MHz




14MHz


Nästa helt urvridna

På de kortare banden, 18 och 28MHz så får man leta lite längre efter en punkt där SWR sjunker, troligen finns svagheter med att ha en helt öppen konstruktion, stora kapacitanser och kablar som är dragna lite för nära spolen. SWR blir inte bra här, 2.2:1 samt 3.0:1 är inte bra.
På 24MHz så går det få en <1.5:1 anpassning.
Provade även på 50MHz men det gick inte pga. kapacitans igenom plastrattarna samt för hög minsta SWR på mätinstrumentet.

Konstruktionssvagheter

Dessa gamla luftvrid kondensatorerna löper ganska lätt i sina lagringar och det betyder att så fort man släpper taget om axel så faller kondensatorn tillbaka. Det man gör då är att lossa muttern på axelgenomföringen och dra åt skruven något för en högre friktion, sen dra åt muttern igen. 
En ytterligare fördel med en axelutväxling är att man slipper justera friktionen eftersom utväxlingen är mer eller mindre självlåsande.

Det visade sig vara väldigt känsligt att röra på den 10varviga spolen, SWR blev snabbt helt fel med även små rörelser. Anpassningen är väldigt smal rent praktiskt och minsta rörelse på vridkondensatorer eller spolen påverkar SWR fort. Att ha axelutväxling är inte dumt.

Så - bandkabeln måste fixeras för att hålla 10varviga spolen intakt  - när vinden blåser så har en bandkabel mer vindfång och rör sig mycket mer än en rund, tunn koaxkabel.

Här ser man intaget med en träbit som stabiliserar bandkabeln som är fäst direkt på spolen av kopplingstråd och fixerad med en kopplingsplint.

Enklast var att leda bandkabeln genom en träbit med två hål för bandkabelledarena och som skruvas på träplattan med två genomgående skruv.


Mer att göra?

Så, med 2x20m är ett första test. Ibland ser man att andra använder 2x19m, 2x21m osv.

Höjden är inte bra ännu, mittpunkten är cirka 9m högt upp, de två 20m benen hänger sedan ned mot marken och trådändan sitter 3m över marken.

SWR på verkas klart av detta, likaså antennens egenskaper, men detta är ingen stor affär i nuläget.

Även den 23m långa ändmatade antennen brukar hänga 8m på högsta punkten och sen hänger tråden ned mot marken och även där 3m över marken som oftast.